Hur ser framtiden ut för oss unga jägare som jagar med löshund? Har vi någon? Eller lever man i den tid som är slutet för oss med jakthund?

Under min tid som aktiv stövarjägare så har man dragits med i den debatt som just nu är bränn het för oss jägare med löshund. Och då menar jag vargen, vargen är ett hot som måste tas på allvar det är ett djur som är och kommer alltid att vara en fiende mot våra jakthundar! Och det är ju klart, vargen är en varg och dom gör det vargar ska göra. Dom ser hunden som en fiende och byte, så man ska absolut inte skylla på själva djuret! Det är ett spännade och fascinerande djur som är urmodern till våra hundar, men till lika så ett rovdjur!

Det är dom människor som styr vårt land som har allt ansvar för vad som händer i mellan Sverige just nu! Den dagen några smarta biologer fyllde våra politiker med lögner om hur bra det är med stora rovdjur i våra skogar var början på slutet för många av våra jakthunds bröder och systrar i den mellersta delen i vårt land! Nu på senare år har även VI fått uppleva hur det är att leva med varg på markerna runt om i Västerbotten! Som hundägare och jägare tycker man det är för jävligt, men som en vanlig åskådare till naturen tycker man det säkert är spännande och häftigt. Sen har vi en liten grupp som tagit vargen som symbol för sitt hat mot jägare och jakt! Det är dessa som hela tiden försöker bilda en opinion mot oss jägare! En del insändare och kommentarer på internet är runt ut sagt för jävliga! Och eftersom jakten står en så nära så blir man fly förbannad!

Hur ska vi få bemöta sånt här hat? För vanligt folk läser ju detta och några kanske tror på det som dom här ”vargkramarna” skriver! Vi måste hjälpas åt försöka synas och höras, förklara för folk vad jakt och jakthundar betyder för oss. Det är inget litet särintresse utan en livstil som vi vuxit upp med och lever där efter! För många familjer är jakten viktigare än bra många andra högtider! Själv skulle jag lätt byta ut julafton och midsommar mot ett vargfritt Sverige! Men det tror jag inte många andra svenskar går med på. Men om man försöker förklara att så är fallet för en annan, då kan man ju alltid få nån att förstå!

Tänk nu vad ni själv gör för att påverka politiker och övriga svenska folket... Har ni tänkt klart?

Och vad kommer ni fram till? Att det är hopplöst eller att det finns en chans att vi ska få behålla jakten med löshund i norden? Jag tror om man bara vill så kan vi göra oss hörda, men då måste alla hjälpas åt. Vi kan bra inte sitta inne och gnälla över hur situationen ser ut, utan vi måste göra nått! För ska jakten med löshund fortsätta att existera. Ja då måste alla jobba åt samma håll! För en minskad vargstam, Och att besluten kommer närmare dom som berörs av problemen! Det ska inte vara något överförmynderi, det är folk som lider av dagens politik!

Luzernstövaren Jim utsattes på måndagsmorgonen för ett vargangrepp vid Gästgivarbodarna, på kommungränsen mellan Borlänge och Gagnef.
- Lyckligtvis skedde angreppet alldeles intill mig och jag lyckades skrämma vargen att släppa Jim, berättar hundägaren Sune Nilsson, Borlänge.

Sune Nilsson var ute för att jaktträna sin femårige stövare och satt vid bilen vid en trevägskorsning.

- Haren sprang förbi mig och in på en annan väg. När Jim kom drivande berömde jag honom högljutt. Men han var bara ett lite stycke bort, drygt 20 meter från mig och min bil, när han attackerades. Först trodde jag att han hamnat i ett hundslagsmål eftersom jag hårde vrål och morrningar inne på den andra vägen. När jag kom fram till korsningen och såg längs den andra vägen, som går snett tillbaka, nästan parallellt med vägen där jag stod, upptäckte jag att en varg stod över Jim, berättar jägaren.

Läs mer: http://www.dt.se/nyheter/gagnef/article465189.ece

Naturvårdsverket hann nätt och jämt klubba avslag innan LRF på nytt ansökte om skyddsjakt på varg i Torsby kommun.
Den nya ansökan skickades in efter det att en avelsbagge i Lekvattnet dödats i ett angrepp under helgen.

I slutet av juli dödades 16 tackor och fyra lamm av två vargar i Väls strax utanför Torsby, ytterligare sju lamm är försvunna sedan angreppet. Nästkommande natt kom vargarna tillbaka men den gången lyckades Anette Back Olsson tillsammans med vänner skrämma iväg rovdjuren. Någon dag senare drabbades en annan fårägare i området av vargangrepp. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) ansökte om skyddsjakt men Naturvårdsverket sa nej.

läs mer: www.nwt.se/torsby/article572972.ece

Den artiklen som dom svarar på är den här : http://www.de5stora.se/aktuellt/kronikor/detalj.asp?ID=4456

Här är svaret från jägarförbundet:

Att Rovdjursföreningen och Svenska Jägareförbundet har olika uppfattningar om hur de stora rovdjuren bör förvaltas är ingen nyhet och helt i sin ordning. Däremot bör man kunna ställa betydligt större krav på objektivitet och verklighetsbeskrivning än den som ges i Ljunggrens krönika. Ljunggren är ju trots allt före detta ordförande för Rovdjursföreningen och idag styrelseledamot i både De 5 Stora och Rovdjursföreningen.

Rovdjursföreningen och Ljunggren kritiserar ofta personer, negativa till rovdjurspolitiken, för att polarisera rovdjursdebatten. Ändå gör sig Ljunggren skyldig till exakt samma sak med sin krönika. Krönikan är inte bara provokativ, den är dessutom en medveten förvanskning av sanningen.

Vi börjar med frågan om acceptansen för rovdjuren. Ingen, vare sig riksdag, regering, rovdjursutredningen eller för den delen Svenska Jägareförbundet ens antyder att det inte skulle finnas en acceptens för stora rovdjur i Sverige eller att det skulle vara en fråga om rovdjurens existensberättigande eller inte. Frågan handlar om hur man bäst visar hänsyn till de människor som faktiskt får betala priset för rovdjurens återkomst. I en av de större opinionsundersökningarna kallas de, betydande minoriteter. Ljunggren visar inte med ett enda rad i sin krönika empati för dessa människor som påverkas negativt. Ljunggren försöker istället marginalisera frågan till att bara vara en konflikt mellan jägarkåren och resten av befolkningen. Men när Ljunggren tar upp konflikter, väljer han att redovisa skadorna på tamdjur (exklusive ren och hund) som han tycker är små. En konflikt som inte alls har med jakt att göra. Påverkan på jakten och jägarna nämner han inte alls. Det är ett bedrägligt sätt att argumentera.
Ljunggren nämner inte heller att tunga remissinstanser som LRF, Jordägarförbundet, Jägarnas Riskförbund, Svenska Kennelklubben i sina svar på rovdjursutredningen redovisat i princip samma inställning som Svenska Jägareförbundet. Tillsammans representerar vi mer än 700 000 medlemmar.

Läs vidare: http://www.de5stora.se/aktuellt/kronikor/detalj.asp?ID=4450