Hej Stövarvänner!!

Jag heter Jerry och bor i Norrlands huvudstad (Umeå). Jag har ägnat mig åt jakt ända sen jag var en liten grabb. Trots att jag växt upp i betongdjungeln så har jag haft den turen att pappa kom från norrlands inland och därav så har jag fått tillbringa många höstar och somrar där. Jag har alltid älskat jakt och som barn blev det självklart att nästan alla lekar hade nått med jakt att göra. Sköt jag inte stubbar så sköt jag någon i familjen. Under hela min uppväxt så har jag haft jakthundar runt omkring mig, framförallt då jämthundar, eftersom hela min släkt är fanatiker i älgjakt med löshund.

När jag var liten så ville jag alltid ha en jakthund men som alla vet så är det ju ett ganska stort ansvar att ha hund och en grabb på 10 år kan nog inte ta hand om en hund själv. Därför var det ganska bra att ha en lillebror som jag tvingade till att springa och skälla i skogen! Min mor som inte jagar har också varit en stor del till att jag blev som jag blev hon har alltid ställt upp och varit med och stöttat mig i mina ”låsas” jakter och fått mig att respektera djur och natur, för man tar bara det man ska äta upp eller hur? Jag har aldrig fått lära mig att jaga bara för att döda, utan man jagar för det är kul och sen är det väldigt nyttigt och ekologiskt.

När man sedan blev gammal nog att få följa med på den årliga älgjakten så byttes leken ut mot allvar och man fick vara med på riktigt. Då först blev allt som jag lekt och drömt om sant, jag fick först sitta på pass och oftast då med pappa eller farfar. Till farfar fick jag vara ögon och öron och radioansvarig. Jag minns att även fast jag inte skulle få skjuta så var just det att få vara med någonting stort för mig. Det var Många nätter jag inte kunde sova på grund av att jag var så himla förväntansfull av vad nästa dag kunde ge. Jag kommer ihåg att varje morgon när jag vaknade så sprang jag till fönstret i jaktstugan för att se om det var dimma uppe i berget där vi skulle jaga, för var det dimma så blev det ju en ännu längre väntan på att få fara ut i skogen. Och jag blev lika arg och besviken varje gång dimman förstörde jaktdagen. Mitt nästa steg i utvecklingen som jägare var att få följa med farbrorn och hunden, det var ju ännu större än att få sitta på något pass. Min farbror som är en riktig naturmänniska och jägare har jag lärt mig oerhört mycket, han har lärt mig att bli en hundförare och hur man lever som en! Han är en lång och reslig karl och färdas genom skogen som om han flög över marken, jag hade alltid svårt att hänga på när vi skulle genskjuta gångstånd eller sken älgar. Och en sak som han också lärt mig är att vara tyst i skogen. En gång när jag var med honom och jag hade en förbannad hosta och snuva så var jag så rädd att hosta eller snörvla att jag lät snoret rinna och tog sur mossa och pressa vattnet ur den så att det som klia i halsen skulle mildras lite mindre. Han kollade bak på mig och skrattade när han såg hur jag såg ut med snor rinnande ner till hakan och mossig runt munnen, men tyst var jag iaf!

Sedan blev jag så gammal att jag fick ta jägarexamen och sitta själv på pass, och alla som vet att har man en gång börjat gå med hund så är det inte så kul att längre sitta på pass. Jag ledsnade ganska snabbt på det och bestämde mig att köpa en hund. Men vad skulle det bli för hund? Älghund hade ju hela släkten så det var ju svårt att få någonstans att jaga med en sådan. Så jag stod och valde mellan en trädskällare eller stövare. Jag hade absolut ingen erfarenhet av någon av dessa jakthundraser och jaktformer. Men jakthundar och jakt kunde jag, så av någon anledning valde jag stövare och det blev en finnstövare, Asplidens Nosler. Jag tackar än idag någon övre makt som fick mig att välja just den hunden och den rasen. Jag blev fast från första drevet jag hörde. Dom första åren var ju som alla andra stövarägare också har fått erfara ganska jobbigt, bor man i stan och i lägenhet så händer det ju lite olyckor ibland, tror min hund förstört saker för mer pengar än vad han kostat. Men allt det där glömmer man lätt bort när man får komma ut och släppa hunden. Som ni säker har förstått så betyder jakt och löshunds jakt ganska mycket för mig, allt har formats ända sen jag var en liten pojke. Det är därför jag vill bevara löshundsjakten i all framtid och att mina barn och barnbarn ska få samma uppväxt som jag fått.

Vi blir mer och mer urbaniserad och folk tränger ihop sig i städerna. Vi betraktar naturen från tv soffan istället för att vara ute i den och ta del av vad naturen ger. Det är därför jag nu gjort en blogg om hur det är att vara stövarjägare och vilka faror som hotar den. Vi är alla medveten om att vargen breder ut sig i allt större utsträckning och att även vi här uppe i norr kanske går en tråkig framtid till mötes. Därför vill jag bidra med något, med fakta och information om jakten med stövare och dagens rovdjurspolitik, det kanske väcker någon tanke hos vanligt folk att det kanske inte är så himla skoj att leva med rovdjur och att få sitt liv förstört. Jag kommer att kämpa för jakten i all framtid för jag vill kunna ligga och berätta jakthistorier för mina barnbarn som min farfar gjorde för mig. Jag vill att dagens och framtidens ungdomar ska få uppleva det som jag fått uppleva med jakten och naturen. Hoppas ni besöker min blogg och att vi alla hjälps åt och bevara vår stövarjakt!

Med vänlig hälsning // Jerry Jonsson

Våra omhuldade rovdjur går ju från klarhet till klarhet. När blekingarna får besök av en varg tycker man att den ska flyttas. Underförstått till exempel till Värmland. Vi har ju vanan.

Efter attackerna mot våra sista Värmlandsfår kan det vara motiverat med ett kort debattinlägg

Var detta vad man avsåg med 2001 års beslut?
Vargen har i statens propaganda betytt viktiga ekologiska funktioner och biologisk mångfald. Därför ska den återbefolka sina ”ursprungliga” områden. Något stöd för ekologin och biodiversiteten i jordbrukslandskapet har aldrig kunnat påvisas.
Däremot vet vi att det nu hotade utmarksbetet och den småskaliga djurhållningen är nödvändig för en mycket stor mängd arter. Och vårt öppna kulturlandskap.
Det tidningarna rapporterar om från rovdjurssidan kan sammanfattas med tre ord.
Död, misär och konflikter.
Död och misär har alltid följt med stora rovdjur. Nytt är nu konflikterna. Konflikter mellan människor, för och emot. Trakasserier, hot och tom livsfarligt sabotage är inte sällsynta.
Det är på tiden att media tar sig ur propagandafällan och börjar redovisa sanningen. Och granska samhällets verkliga kostnader.

http://www.vf.se/Asikter/Varmland/Dod-misar-och--konflikter-i-vargens-spar-090826.aspx

Så har vargens urfader Anders B uttalat sig på jaktojagare.se, där erkänner han att vargen inte har nån biologisk roll

– Så många svaga och sjuka djur finns inte i skogarna, att vargen skulle ha en ekologisk roll att fylla. För mig är det en filosofisk fråga – att människan inte har rätt att utrota en annan art. Säger Bjärwall .

Det är lustigt att för just den frågan för nu SRF fram i sin aktion mot en framtida vargjakt! Hur ska man tolka detta uttalande från en  som sitter i valberedningen i SRF? Säger han inte imot sig själv?

Aja nog om detta, finns så mycket mer som hänt det senaste dygnet. Inga-Lis Bromée Sjöberg  har hittat delar av sin får flock efter en björn attack, och en hund har blvit vargmat! Hon som råkade ut för en björn attack säger en bra sak när hon blir intrevjuvad av ÖP

- Det ska inte vara rovdjuren som ska bestämma om vi ska ha fäbodare!

Visst är det så, i konflikt mellan rovdjur och människa så ska självklart människan ha den avgörande rollen. Dom på landsbygden har levt ett långt och härligt liv fram tills nu!

De närmaste veckorna rullar den politiska beredningen av regeringens rovdjursproposition igång.
Nu möts regeringens förslag av kritik – kanske från oväntat håll.
– Det är ett vansinnigt förslag, att söva ned och flytta varg. Vad kommer folk att säga i den by där den sätts ut? säger Sveriges "vargpappa”, Anders Bjärvall till Jakt & Jägare.

Läs mer:  http://www.jaktojagare.se/se/article.php?id=388967&context=60321

 Under tisdagskvällen fick Inga-Lis Bromée Sjöberg tillbaka 13 av sina 18 får.
– Jag trodde jag drömde, säger hon.
Länsstyrelsen tror nu att björnen har lämnat platsen, då de bara funnit gamla spår.

läs mer:

http://ltz.se/nyheter/harjedalen/1.1305940

Funäsdalen. Minst en varg finns på de betesmarkerna där renarna uppehåller sig. En varg sågs äta på en dödad renkalv.

Det var Jocke Fjällgren. Mittådalens sameby, som upptäckte vargen när den stod och åt på en dödad renkalv i trakterna runt Anåfjället.

– Jag är övertygad om att den även dödat kalven. Dessutom har den antagligen tagit fler, säger Jocke Fjällgren.

Läse mer: http://op.se/harjedalen/1.1305924

Fick ett MMS idag av ägaren till en kullsyster till min hund, Tydligen så har det skett en attack på en gråhund som skällde älg! Jag vet inte exakta stället, men det är i närheten av Svenstavik i Jämtland. Det är en tragedi för hundägaren. Och är det varg som varit i farten så kan det vara någon av dom vargar som varit i området kring lillärdal!! Är det ett revir på gång??

Taget från ÖP

"

– Det känns tufft att förlora honom. Det är min jaktkompis, säger Hans Ryd, från Bingsta utanför Svenstavik.

I onsdagskväll vid niotiden var han ute med hunden för att söka efter björn. Han hörde hur Vappe stod och skällde. Han prövade att lägga ut en jacka för hunden skulle känna vittring och komma tillbaka. Men han kom inte.

Hans Ryd pejlade senare på kvällen in hunden, då befann han sig på samma ställe som där han skällt. Eftersom det hade blivit mörkt kunde han inte ge sig ut och leta efter honom. Nu i torsdagsmorse gick han ut igen."

läs mer: http://op.se/berg/1.1307475

Jag hade förmånen att sitta med i rovdjursutredningen som representant för jägarkåren. Även den ideella naturvården hade en representant som hämtades från Svenska Rovdjursföreningen (SRF). Under hela utredningstiden upprepade representanten, som ett mantra, att vargarna är utrotningshotade eftersom de är så starkt inavlade. "De kommer att dö ut om de inte blir minst 500-1000 stycken". I det slutliga betänkandet skrevs ett särskilt yttrande som i huvudsak gick ut på samma sak. Vargarna måste bli fler eftersom stammen har en allvarlig genetisk situation.  

Häromdagen fick jag se deras "aktionsbrev" mot regeringens proposition om en ny rovdjurspolitik. Där finns inte en enda rad om inavel eller den genetiska situationen! Nu har SRF helt bytt argument. Nu behövs fler vargar för att de skall kunna återta sin ekologiska roll.

Läs mer: http://www.jagareforbundet.se/oew/default.asp?path=23841&pageid=24515