Nu startar min sommar blogg, här kommer ni hitta mycket läsvärt under sommaren. sedan när valpen kommer så blir det att följa upp hur de går för den.

Först ut är Torbjörn Lövbom som sitter som ordförande i Västerbottens Jägarförbund samt i Jägarförbundets rovdjursråd.

Foto:http://www.stovargilleumea.se/

Jaktens framtid vilar på politiska beslut

Det enda som är säkert är att allt förändras… men värden kan bevaras

De senaste åren har undertecknad haft förmånen att på nära håll ta del hur viktiga politiska beslut växer fram och förverkligas. Ditt hör givetvis beslutet om en ny rovdjurspolitik, förändringen av paragraf 28, det nya älgjaktsförslaget, förändringar i eftersöksorganisationen med fler frågor som Jägareförbundet drivit under lång tid och fått gehör för, men även misslyckanden som försöken att få tillstånd en bättre ordning för jakten ovan odlingsgräns. Det som är genomgående är hur svårt det är att ändra inriktning på jaktpolitiska frågor (det går mycket fortare i frågor som rör exempelvis vårt sociala system) och hur svårt tagna beslut har att slå genom i förvaltningen. Det mest närstående exemplet i denna fråga är beslutet om att inrätta viltförvaltningsdelegationer för att öka inflytandet på regionalnivå runt rovdjur- och klövviltsförvaltningen. Trots att man tillgodosett allmänintresset med lokalpolitiker och har en bred representation av intressen i delegationen så arbetar man hårt på vissa delar i landet från ansvariga tjänstemän för att så få beslut som möjligt ska fattas i delegationerna.

Demokratiskt, nja knappast, men vem vill ha demokrati när man kan besluta efter egna intressen. Ett gott exempel på detta är givetvis Robban Franzén, före detta rovdjurshandläggare på Naturvårdsverket, som på årets rovdjursseminarium i Vålådalen förfasade sig över hur många som nu skulle vara med och ta beslut om rovdjuren i Sverige. Givetvis så var det bättre på hans tid då några enstaka tjänstemän på Naturvårdsverket beslutade allt.

Den politiska processen i Sverige försvåras av att vi idag har en rad internationella åtaganden och en betydligt större politisk organisation som svävar över oss nämligen EU. Det innebär en oerhörd utmaning för oss jägare och tycker vi det varit svårt att få gehör för våra synpunkter förut så ökare de dramatiskt med avståndet till makten på det fysikiska planet men också kulturella. Om politik är att vilja så måste viljan räcka hela vägen och inte bara stanna vid läns- eller nationsgränsen. Det gäller inte minst i rovdjursfrågorna men kommer att bli allt viktigare i alla frågor som rör jakt.

Vi måste därför ställa krav på våra politiker att de ställer upp för de traditioner och värden som vi har i Sverige vilket är en självklarhet i alla andra länder. Ett exempel på detta är givetvis hanteringen av fjälljakten där vi nu nått den absurda situationen att ortsbor lottas bort från jakten i sina egna hemkommuner. Allt under parollen att EU kräver att man inte ska kunna gynna några kategorier av befolkningen. Ställ detta i kontrast med det beslut som forststyrelsen i Finland tagit för de kommande tre åren där man gynnar både marklösa jägare, kommuninnevånare och det lokala inflytandet.

”Forststyrelsen erbjuder jaktmöjligheter på statens marker och då tillstånden inte räcker till för alla ska medborgare, som inte annars har skäliga möjligheter till jakt, ges företräde (JL 45 och 46 §). Dessa möjligheter ska dock fördelas så, att jakträtt enligt jaktlagens 8 § beaktas som ett specialvillkor (kommunmedlemmarnas fria jakträtt på statens områden).

Syftet med detta beslut är att kvotera jakten så, att den är ekologiskt och socialt hållbar och att ovannämnda specialrättigheter tryggas.”

”Före fastställandet av kvoterna har Forststyrelsen ordnat kvotöverläggningar med

jaktvårdsföreningarna inom det i jaktlagens 8 § avsedda området. Avsikten med

dessa överläggningar är att dimensionera tillståndsjakten så, att de lokala jägarnas

rättigheter tryggas samt att lokala synpunkter blir beaktade.”

Ställ också detta i relation till Sveaskog aviserade prishöjningar, som ytterst också är en politisk fråga, som har till syfte att frigöra marker (läs kasta ut befintliga jägare) och lägga ut markerna på anbud till högstbjudande oavsett var de kommer från och vilka ambitioner de har att delta i förvaltningen av våra viltstammar.

Ovanstående skillnad i politik kan också vara förklaringen till att Sverige tappat 60 000 jaktkortslösare de senaste 15 åren medan Finland har ökat sina jaktkortslösare med 15 000 under samma period.

Det gäller nu att vi alla som har våra rötter i den svenska jakttraditionen på ett klokt sätt framför våra åsikter, nyttjar vår rösträtt samt ställer krav på våra beslutande politiker i de frågor vi anser viktiga.

Det gäller även Jägareförbundet som är en partipolitisk oberoende organisation vilket givetvis inte hindrar oss att driva våra sakpolitiska frågor på ett målmedvetet sätt.

Torbjörn Lövbom

Ordförande Jägareförbundet Västerbotten