Idag är det Gunnar Pettersson ledamot i Svenska Stövarklubben som fått äran att skriva ner sina tankar om jaktens framtid.

Gunnar har jag lärt känna detta år och det är en väldigt trevlig kille som brinner för sin uppgift för oss stövarjägare.

Ha en trevlig kväll.

Stövarjaktens framtid

Idag är det långt ifrån naturligt för en ung människa att komma med ut på jakt eller ens känna någon som jagar eller fiskar. Förmodligen är risken större om man bor i en storstad att man känner någon som är vegan, och inget är då mera naturligt än att grupptrycket gör att personen får sympatier i de kretsarna. Idag är det av yttersta vikt att vi uppträder som jägare och visar vad vi står för och har en etik som är väl underbyggd med både kunskap och känsla. De stövare vi använder ska ha ett drevsätt som gör att det blir fina drev som är njutbara för örat och ur djurskyddssynpunkt acceptabla både för drevdjur och hunden. Avsikten med jakten är ju just jakt och få med ett byte hem till grytan och en god hargryta avnjuten efter en lång dag i skogen är verkligen en delikatess. Detta är viktigt att vi för över till de grupper som inte har en naturlig koppling till jakt och friluftsliv men ändå är påverkbara och det är alla innan grupptrycket cementerat fast åsikter till sanningar.

Idag kan man hitta mycket fina och kul jaktfilmer på allehanda internetsidor men det finns också avarter som inte hör till jakten eller på något vis är försvarbara ur jakt eller etiskt perspektiv. Det är det inte bara vi jägare som med intresse tittar på vad som publiceras på you tube och liknande sidor utan här finns även den massa jag nämnde i början med de som inte har någon koppling till jakt och fiske men ligger nära veganrörelsen. När vi ser något som inte är acceptabelt måste vi agera som goda ambassadörer för jakten påpeka brister och felaktigheter för den som inte vet bättre.

Vid ett möte på Öster Malma pressenterades en motion till Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) från en av deras medlemmar som ville förbjuda jakten med drivande hund för den var det största hotet mot vår vargstam idag. Detta är som jag ser det en skrivelse som är kommen ur en urbaniserad ensidigt tänkande människas penna. De som kommit så långt så dessa åsikter blivit sanningar är förmodligen omöjliga att ge en rättvisande bild av jakten så nu måste ungdomsfrågor och god publicitet synas, både ut mot gemene man och mot maktens korridorer.

Den dagen Adolf Patric Hamilton var med och grundade Svenska Kennelklubben hade han inte en aning om hur stor denna organisation skulle komma att bli och hur marginaliserad jakten skulle bli i samhället. SKK var då en organisation för jägare och med jägare i ledningen vilket det varit en mycket stor del av tiden SKK har funnits och förhoppningsvis kommer det nära sambandet mellan hundklubbarna och kopplingen jakt & hund fortsätta även framledes. De kopplingar vi idag har in i maktens korridorer ska vi alla nyttja och påverka för alla känner vi säkert någon som är politiskt aktiv i någon form, antingen lokalt eller regionalt. Dessa är inte mera än människor och blir de inte visade jakten och får vikten av den förklarad för sig så kommer säkerligen någon visa jaktens grymhet och de avarter av jaktfilmer som också går att hitta på nätet och när detta visas blir det lätt en sanning som kommer slå mot alla oss som har detta som en livsstil och vill föra det vidare till kommande generationer. Nu är det dags att vi alla mobiliserar krafter och samarbetar i frågor rörande jakten och framtiden för densamma!

God hargryta

För ca 4 personer

1 hare

2 hg rökt viltkött, gärna rådjur eller älg
1 gul lök
1 morot
1 bit rotselleri

4-5 dl gula kantareller
1 dl svartvinbärsgelé
8 enbär
timjan
lagerblad
peppar
salt
25 g smör till stekning
2 dl rödvin
1-2 dl grädde

Gör så här

1. Stycka haren i grytbitar, ca 2#2 cm, ansa bort senor.
2. Ansa, skölj och skär grönsakerna i bitar.
3. Bryn köttet väl i stekgryta med lite smör, 10-15 minuter och lägg mot slutet i det rökta köttet. Tillsätt grönsakerna, späd med vin och vatten till köttet är täkt. Tillsätt kryddorna. Koka ihop till ca halva mängden vätska på låg värme 30 - 45 minuter, eller tills köttet är mört. 4. Tillsätt grädde och de stekta kantarellerna, smaka sedan av.

Serveras med pasta eller kokt potatis och en god öl till dryck.

SMAKLIG MÅLTID!

Gunnar Pettersson

Medlemsansvarig Svenska Stövarklubben

Idag är det Anders Åberg som skriver, en Naturfotograf som vistas mycket på olika jakt forum och debatterar frisk om sina åsikter.

Personligen tycker jag Anders är bland dom vettigare inom "bevarandesidan" om det nu finns någon sådan?  En trevlig läsning är det iaf.

Hoppas alla får en trevlig kväll, här blir det räkor och vitt vin....

Jag heter Anders Åberg, jag bor norr om Kungälv i Västra Götaland och titulerar mig numera Naturfotograf. Innan dess var jag metallarbetare i många år.

Jag brukar sälja artiklar med text och bild och ibland även teckningar till olika jakt och naturtidningar. Den löjliga bilden på mig själv får tillskrivas det faktum att fotografer alltid är på fel sida kameran och aldrig har bra bilder på sig själva.

Till dom av er som vill bli rika och leva bekvämt, kan jag säga, bli aldrig naturfotografer. Upp med klockan jättetidigt varje morgon, blöta byxben, tung ryggsäck, myggbett, fästingar, älgflugor och oftast ser man enbart rumpan på dom djur man så gärna vill ha på bild. Sällan får man bilder bra nog att sälja eller ingå i en artikel. Samtidigt är det ett liv jag alltid drömt om att kunna leva och närheten till naturen och den ibland otroliga spänningen i ett djurmöte överskuggar ganska lätt klagolåten.

Eftersom jag bor i Sverige så handlar djurmöten oftast om Älg och Rådjur.

Min våta dröm är att någon gång kunna smyga mig på den riktiga storoxen uppe i någon av Dalarnas fantastiska urskogsmiljöer. Jag vet att dom finns där, har sett några i kikaren på långt håll uppe i fjällsluttningarna och några fina fällhorn har jag också hittat.

På åttiotalet såg jag och fotade en del fina oxar på Hunneberg, men sedan dess har stammen tyvärr skjutits sönder av grevar och baroner,som ville ha dom bästa avelsdjurens horn på sina väggar.

Trofejakt, annat än den kontrollerade variant som bedrivs på en del gods i skåne, tror jag är något som måste fasas ut ur vår Svenska jaktkultur. Den är jämförbar med att ett stuteri alltid slaktar sina bästa hingstar i sin bästa ålder och avlar på unghästar av osäker kvalite. Det skulle sannolikt leda till en rejäl försämring av hästbeståndet efter ganska kort tid, men så har den Svenska älgstammen förvaltats i många många år. Numera är det en hel del jaktlag som försöker förbättra situationen, men jag undrar om det riktigt räcker.

Personligen tror jag på något så drastiskt som att helt enkelt fridlysa alla tjurar över t.ex tio taggar. I södra Sverige räcker kanske inte ens det, då det knappt finns så stora tjurar.Där måste det till en hållbar återställningsplan, liknande Kalmarmodellen kanske.

Rovdjur är något man aldrig ser. Så kan man nästan sammanfatta det, även om jag faktiskt sett Björn några gånger, men då bara från bilen. Flera gånger har jag kommit på rykande färska spår, men björnen har antagligen haft full koll på mig och dragit sig undan. Varg har jag aldrig sett, trots att dom finns här i närheten. Jag tror dock att jag sett ganska färska spår.

Det enda större rovdjur jag kommit i kontakt med är konstigt nog Järv. En dag i Fulufjälls nationalpark såg en Järv på flera hundra meters håll. Jag tittade på den genom teleobjektivet och det nästan ohörbara ljud som autofokusen ger ifrån sig, uppfattade järven tydligen som intressant. Den satte av i full galopp rakt emot mig och stannade mindre än tio meter bort. När den sprang emot mig såg den livsfarlig ut med blottade huggtänder, men när den kom nära tappade den visst aptiten. Den tvärstannade och glodde besviket och förvånat på den märkliga, sannolikt oätliga varelsen framför sig, som dessutom nu hade börjat klicka på ett otrevligt metalliskt sätt. Med en fnysning lommade den iväg in i skogen igen. Det där resulterade i några ganska unika bilder som jag haft med i tre artiklar i olika tidningar nu, både i Sverige och Norge.

Vargfrågan måste man väl ha med här misstänker jag och jag hör till dom som tror att vi kan ha Varg i våra skogar. Dock tror jag att vargen måste hanteras annorlunda än alla andra djur.

Dom två-tre hundra vargar vi nu har, är antagligen för få för att jagas på om man bara ser till vargens bästa, men då hävdar jag att man inte kan Se det enbart på det viset.

Inget rovdjur skapar så stora problem som vargen och om vi inte jagar dom så blir dom med tiden orädda och skapar ännu större problem. Därför tror jag vi måste förvalta vargen mycket strängt, bedriva regelbunden jakt och konsekvent skjuta bort orädda individer. Förvaltningen måste, om den skall fungera, skötas tillsammans med dom som skall leva med vargen.

Nu upplever jag att man ofta struntar i landsbygdsbefolkningens åsikter när besluten fattas och det tror jag inte är långsiktigt hållbart. Skulle denna stränga förvaltning leda till mer inavelsproblem så måste vi kanske lösa det med inplantering av nytt blod. Eventuellt skulle man kunna införa en regel om att skjuta bort lika många som man planterar ut, för att få någon som helst acceptans för det.

Sedan saknar jag ytterligare en parameter i vargförvaltningen och det är den om vad som händer i områden med redan tidigare svag älgstam. Det får nog anses som vetenskapligt bevisat att våra älgar till stor del förlorat sin förmåga att värja sig mot vargen och behöver tid på sig för att återfå den. Svensk forskning tyder på detta. Det kräver att det faktiskt finns några älgar kvar och i vissa områden verkar det se dåligt ut. Där måste man antagligen decimera dom stora rovdjuren för att återfå en livskraftig älgstam.

Många på bevarandesidan tycker säkert detta är alldeles för hårdhänt mot vargen, men jag är övertygad om att vargens framtid i Sverige hänger på Att vi ser till att hålla den livrädd för människor och människolukt och att folk vet att dom har rätt att försvara sig själva och sina tamdjur utan onödigt rättsligt efterspel om det behövs. Annars kanske vi står där en dag med ett vargangrepp på ett barn på väg till skolbussen och då tror jag TV-filmen Vargkriget kommer att framstå som rena söndagsutflykten.

 Till sist, en skön sommar på er alla som läser det här, även om många av er egentligen mest längtar till hösten.

Idag är det Dalarnas ordf i JägarnasRiksförbund som har ordet. Malte Sandström är en kämpe för jakten och våra jakthundar.

Han är en man som säger vad han tycker och det har säkert retat upp många på bevarande sidan. Hoppas ni får en trevlig läsning och tack För du ställde upp och skrev malte.

Foto: Jakt och Jägare

Rovdjuren viktigare än människorna?

Viltkött är den kvalitativt bästa födan som mänskligenheten har tillgång till. Viltköttet reserveras idag över stora områden åt rovdjuren. Vi, våra barn och barnbarn får istället hålla tillgodo med kött som transporterats runt halva jordklotet” tex från Argentina” och som kanske innehåller både steroider och antibiotika. Kan någon anse att detta är sunt och miljövänligt?

På grund av rovdjuren får våra barn inte längre använda sina ridstigar i skog och mark i delar av Sverige. Människor törs inte gå i skogen för rekreation, bär och svampplockning. Är detta något som skall vara normalt för glesbygdbefolkningen?

Sedan urminnes tider har djuren fått anpassa sig till människan. Men enligt uttalande av miljöminister Andreas Carlgren så skall idag människan ges tid att anpassa sig till rovdjuren. Detta är mot landsbygdsmänniskorna ett uppseende och kränkande uttalande och en åsikt som förhoppningsvis inte delas av riksdag och regering.

I första mosebok 1:26 i bibeln kan vi läsa:

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 

Är det regeringens mening att landsbygdsmänniskan underordnas rovdjuren?Hur kan en borgerlig regering, med moderaterna i spetsen, som påstår sig värna om det enskilda ägandet ockupera våra marker. Verkligheten är den att regering och riksdag säger att nu skall vi ha rovdjur på era marker så ni får avstå jakt hädanefter. Vi har äganderätten kvar men inte nyttjanderätten. Kan detta som vi betraktar som stöld vara förenlig med svensk lagstiftning?

Våra förfäder som levde i naturen, av naturen och med naturen dom begränsade rovdjursstammarna. Men nu tror den urbaniserade människan att den är så mycket klokare, men det vore kokt att följa rådet från. 

Idag är det svenska stövarklubbens ordf som har ordet. Freddy bor och jagar i Gräsmark Värmland. Han är även forskare inom stadsvetenskap på karlstads universitet.

Fick äran och lära känna Freddy nere på Stövarfullmäktige mötet i Upplands Väsby nu i början av sommaren. Som jag ser det är han en bra ordf och kommer göra mycket gott för oss stövarjägare.

Morgondagens vargförvaltning?

Det är stora utmaningar som riksdag, regering och statliga myndigheter står inför de kommande åren om vargbeståndets delmål om 210 vargar skall frysas. Det kommer att krävas tydliga politiska beslut om ännu större avskjutningar inför kommande vinter om delmålet skall hållas. Detta kommer att kräva stort politiskt mod av den regering som innehar mandatet efter valet i höst. Osäkerheten inför kommande regeringsbildning är också stor i skrivande stund då vi nu inte vet utgången av kommande riksdagsval. Utifrån de politiska utspel som har gjorts i media av partiledare och politiska talesmän inom sakområdet efter årets överdrivet upphaussade vargjakt kommer vi stövarjägare, och andra jägare för den sakens skull, att ha all anledning till att vara bekymrade om Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att delta i en kommande regeringsbildning. Två partier som gång på annan klart och tydligt uttryckt sina starkt skeptiska ståndpunkter mot vargjakt – och som i sin argumentation heller inte har uppvisat något annat alternativ till reglering av vargstammen, utan snarare vill de ha en fri ”tillväxt” av varg. Detta är politiska partier som i detta sammanhang sätter naturen över människan.

Tillsammans med Socialdemokraterna har Mp och V lanserats som ett röd-grönt regeringsalternativ – ett regeringsalternativ som jag är rädd kan få en kraftig grön ”slagsida”. Jag är rädd att vargförekomsten och vargpopulationens framtida utveckling utifrån vårt intresseperspektiv lätt kan bli bortförhandlat till Miljöpartiets fördel när de stora viktiga välfärdspolitiska riktlinjerna, som socialdemokraterna av tradition slår vakt om, skall dras upp inför den kommande mandatperioden. Mot bakgrund av detta ser jag utifrån vår horisont tyvärr bara ett tänkbart regeringsalternativ om vi skall kunna behålla jakt efter varg.  Risken för att vargjakten och vargproblematiken marginaliseras bort i kommande förhandlingar och diskussioner bedömer jag som stor vid ett eventuellt regimskifte. Ett starkt Miljöparti kan vara förödande för de svenska jakttraditionerna. Här kan du som väljare påverka! Glöm inte detta när du går till valurnan för att lägga din röst.

Avslutningsvis vill jag önska Er alla en trevlig och fin uppstart på den nalkande jaktsäsongen.

Freddy Kjellström, ordförande Svenska Stövarklubben