Finns något ljus i tunneln?

Historik.

Den rovdjurspolitik vi har idag är otidsenlig och orättfärdig. Den bottnar i önskemål om att återintroducera vargen strax efter den fridlystes i mitten på 60-talet av några medlemmar från  WWF, SNF samt Svenska Jägarförbundet. Idén, som verkade lovvärd, vann politikernas gillande och pengar sköts till. Samma idé har också drivits internationellt och resulterat i flera dokument till rovdjurens stöd, helt utanför demokratiska regler. Om boskapsuppfödare och boende på landet fått sina ord med i spelat hade de internationella dokumenten aldrig placerat skadedjuren på piedestal.  Med flera decenniers intensiv och framgångsrik propaganda ledde det slutligen fram till riksdagsbeslutet 2000/2001, En sammanhållen Rovdjurspolitik. Riksdagsbeslutet från förra hösten, En ny Rovdjursförvaltning, är i huvudsakligen endast en fortsättning på den tidigare, som tillkom under Göran Perssons tid som statsminister. Björn-, varg-, lo- och järvstammarna ska tillåtas öka till de långsiktigt hållbara miniminivåerna som finns angivna i underbilagor till En sammanhållen Rovdjurspolitik, dvs. minst 5000 vardera av varg och björn. Alla med någon insikt om djur och natur i vårt land förstår att det betyder katastrof, men det är vad som gäller.  Alliansregeringen tordes inte ändra på denna politik som upprör allt fler i snabbare takt än vargstammens ökning. Skador på hundar och tamdjur fick vi med den första vargen. Vissa menar att vargen är olagligt inplanterad i Skandinavien, men det är svårt att bevisa. Indicierna pekar däremot tydligt på att så kan vara fallet, när det stämmer på pricken med målsättningen, och planerna, i Projekt Varg från 70-talet. Folkpartiet, vänstern och miljöpartiet är de tre tydligt uttalade vargälskande partierna men ingen toppolitiker inom något av de övriga riksdagspartierna har vågat ifrågasätta gällande oordning.

Nuläget.

I vintras skedde den första vargjakten i landet på länge. Bakgrunden är oklar men jag tror att det var planerat för att vinna vargdrabbades förtroende och därmed stöd för att fortsätta med samma politik. Andra menar att jakten är ett resultat av de båda jägarförbundens överenskommelse med miljöminsiter Andreas Carlgren, tillsammans med LRF, SSK, SSR och Jordägareförbundet att få vargjakt mot att acceptera vargflytt och en livskraftig vargstam i landet. Vargföresåkaren Andreas Carlgren lyckades åstadkomma en lösning där vi alla idag står som förlorare. Jakten är tillfällig, nya vargar ska släppas ut i vår natur (och dessa områden undantas från jakt nästa år) samt det värsta, det hotades (ministerstyre?!) med uteblivna stödpengar (våra egna jaktkortspengar som delvis går tillbaka till jägarförbunden) om inte jägarförbunden står fast vid överenskommelsen (verkar för utplantering av ryska vargar och en livskraftig svensk vargstam). Aktuell rovdjurspolitik har som mål att rovdjursstammarna ska växa till dess en balans uppstår emellan dem och bytesdjuren. Det innebär att inget jaktligt uttag blir möjligt. I det nya älgjaktsförslaget finns formuleringar som säger att mat till rovdjuren går före mänsklig beskattning (jakten). Jag känner inte till att någon av jägarförbundens ledningar ens reagerat över denna formulering. Blott några få vargar hindrar oss att använda våra älskade hundar och stora områden är idag ödelagda som jaktmarker jämfört med för några decennier sedan. Ändå ska rovdjuren öka, det har miljöministern sagt.

I förra höstens riksdagsbeslut fick Naturvårdsverket föreskriftsrätt (jämförbart med lagar) för våra rovdjur, som de själva hade begärt. Det betyder i praktiken att tjänstemän på myndigheten själva formulerar vad som ska gälla. I fallet vapenförvaring gäller detsamma för Rikspolisstyrelsen som vi nu alla vet kräver SS märkta skåp med bättre lås. Men vapenskåpen dyrkas inte upp, det skärs upp på ställen som inte är annorlunda på de nya skåpen jämfört med de gamla. Jag misstänker att kraven på nya skåp har sin bakgrund i en avsikt att avväpna landets befolkning smygvägen. Inte heller om detta har våra jägarförbund protesterat. Våra respektive jägarförbund har valt pengarna före sina medlemmars bästa och medverkar nu till att den svenska allmogejakten snart är ett minne blott. Jaktintresserade som löser medlemsavgiften till något av jägarförbunden tror de arbetar för oss och jakten, men sanningen är tyvärr annorlunda. När man accepterar en livskraftig vargstam i landet accepterar man ett slut på jakten, och det har jägarförbunden gjort. Vi har också fått höra av våra regeringsföreträdare att besluten i rovdjursfrågor decentraliserats. Det är en uppenbar lögn när Naturvårdsverket har denna föreskriftsrätt och även i fortsättning helt dikterar villkoren. Läget är verkligen dystert och här gäller att inte vara godtrogen och tro att förhållanden kommer att bestå, här tänker jag speciellt på de som ännu ej har varg på sina jaktmarker. Det finns stora starka krafter för att få ett slut på jakten och privata vapeninnehav. Vill vi jaga även i framtiden måste vi alla engagera oss och argumentera för vår tradition som följt människan sedan vi lämnade träden.

I debatten som förs är det nästan omöjligt att få kritiska åsikter tryckta i våra medier, däremot gäller motsatsen. Men även våra medier styrs av staten med presstödet varför redaktionerna väljer det politiskt korrekta före en korrekt beskrivning. Vi blir alla förda bakom ljuset. Nåväl, där debatten förs på tidningarnas webbsidor där artiklar får kommenteras, är språket hårt och åsikterna väldigt polariserade. Mängder av elaka ogenomtänkta empatilösa argument och framförallt ett starkt jakt- och jägarhat finns att läsa. Vi kan här se resultatet av hjärntvättade barn och ungdomar som helt saknar egna kopplingar och erfarenheter av ett liv i naturen. Påverkade av denna propaganda är alla svenskar upp till dryga 40-års ålder, ja faktiskt vi alla med tanke på alla radio och TV program som framställt vargen gudomlig. Hur ska man då kunna ta de drabbades nackdelar på allvar när det strider emot vad rovdjurspropagandan predikar, genom lärare, läromedel, radio, TV och besökande påtryckare från de5stora? Denna ofullständiga information som sprids måste upphöra, och det är enkelt, dra in skattefinansieringen, det borde vara en hederssak för regeringen. De få mer seriösa vargförespråkarna argumenterar i huvudsak emot kritikernas argument, vilka i huvudsak är redovisade händelser, i stället för att argumentera för rovdjuren. Men det är inte så konstigt när det finns tusen och en nackdelar med vargen går det inte att finna ett enda exempel på något konkret positivt. Ingen Skandinavisk art är känd som beroende av något av de större rovdjuren för sin överlevnad, och att vargen funnits här tidigare är inte skäl nog att ha den lös idag.  Det är inte sant att påstå att vargen fyller en viktig ekologisk funktion, liksom att det också är osanning att påstå att vargen är utrotningshotad. Vargkramares argument har fundamentalistiska inslag och rovdjuren ses viktigare än vi människor. Irrläror med dålig verklighetsförankring är inget nytt, men nog tycker man att det borde vara allmänt känt att det är människans omdaning av naturen som har givit oss dagens välstånd. Leif G W Persson oroar sig angående fallet Thomas Quick med följande kommentar: ”Om statens högsta tjänstemän kan driva ett fantasifoster under 8 års tid till en kostnad av 50 miljoner kan i princip vad som helst hända.” Ja, och det är vad vi ser med dagens rovdjursförvaltning.

Framtiden.

Finns då någon anledning att tro på en tillnyktring av våra makthavare? Ja, jag kan faktiskt se tecken på uppvaknande från befolkningen och ansvarstagande från våra myndigheter. Att Jordbruksverket nu tagit tag i frågan om de sjukdomar vargen sprider är ett steg i rätt riktning. Att det med internet i funktion är omöjligt att längre tid ljuga för sin befolkning betyder att allt fler börjar ifrågasätta aktuell rovdjurspolitik, debatten har också spridits. Ökad kunskap leder till en omprövning, det som råder nu är inget annat än ett övergrepp på delar av befolkningen och därmed orätt, ja helt enkelt mycket dålig politik. Vargfrågan kommer inte att dö, vargen själv kommer genom de skador den orsakar att få allt fler att kräva en ändring av en osund politik. T.o.m politikerna kommer att låta annorlunda när de ser folkets vilja, och börjar ta ansvar i denna för oss jägare och landsortsbor ödesmättade fråga. Men det krävs också att jägarförbunden, åtminstone något av dem, tar tag i frågan och på skarpen kräver en ändring. Vi ska inte likt judarna foga oss i vårt eget slut på jakten. Jaktpressen har också ett stort ansvar, även de måste förtydliga sig, upplysa jägarna om sanningen och vartåt det barkar och ställa politikerna hårt mot väggen för att få till stånd en ändring. Frågan om rovdjuren är inte en biologisk eller ekologiskt fråga, den är helt och hållet politisk. Tyvärr har samtliga riksdagspartier förbrukat sitt förtroende, så i hösten val ser jag inget annat parti än det nybildade Landsbygdsdemokraterna att rekommendera. En blankröst är ett alternativ för den försiktige med stort jaktintresse.

Kenneth Erikson augusti 2010

    Jag erhöll idag tidningen Jägaren och upptäckte att allt går framåt och allt förändras i vår värld. Förr såg en varg ut som en varg men numera får den se ut hur som helst. Pärmbilden på det i dag erhållna exemplaret av Jägaren visar nämligen...

  Hej, Som ni ser så har inte mina inlägg duggat tätt den senaste tiden. De beror på att tiden och orken inte räcker till. På jaktfronten har de inte hänt så mycket. Jakten är i stort sett över. Snön och skare sätter stopp för all jakt med ...

  Hej, I helgen kommer det att hållas ett unghund-SM för Hamiltonstövare att genomföras. Hittills är det 60 hundar anmälda. Villkor för deltagande: Hunden (Hamiltonstövaren) får ej ha fyllt 4 år den dagen som provet genomförs. Pr...

  (En extremt viktig varg i Sverige, men på andra sidan östersjön kallas dom hybrider)   Då får alltså den extremt viktiga ”varg” tiken leva kvar ett tag till. Förvaltningsrätten i STOCKHOLM tog beslutet idag att skyddsjakten på gu...

  Hej,   När man har en bit att köra till sin jaktmark så är det svårt att avgöra hur vädret ser ut dit man ska. De blir som svårt att planera om man verkligen ska fara ut eller inte. I lördags var det en sån dag som gjorde att man tvekade. Fö...