En stövarjägares liv

Alla inlägg under juli 2011

Av stovarjagaren - 27 juli 2011 08:59

Hej,


Jag tänkte dra iväg ett inlägg nu innan helgen. För i helgen
kommer jag ha fullt upp på Fäviken. Kommer nog bli väldigt roligt att vara där
med folk som är likasinnade. Ska även hinnas med att jobba i stövarklubbens
monter. Någon måst ju representera Västerbotten när man väl är där. Annars så är vardagen rätt så vanlig just nu man jobbar, tränar hundar och väntar till
jakten. jag hoppas att man träffar någon av er läsare på Fäviken till dess ha
det bra.


 Fäviken 2009

Av stovarjagaren - 18 juli 2011 13:40

Hej,

Vart ska jag börja? Har varit en hel del att göra så bloggen
har fått ligga nere på grund av tidsbrist. Men nu så kommer här lite bilder
från hundgården som ÄNTLIGEN blivit klar. Sen har man hunnit med en fiske resa till fjällen. Det blev en kanon resa med mycket fisk och bra väder. Vi måst ha kommit i rättan tid när det gäller fisket för vi fick jätte mycket fisk.

 

 

                        


 

                                                                                   

Av stovarjagaren - 7 juli 2011 07:11

Samtliga noshörningsarter i världen är hotade av utrotning enligt nyligen av WWF utbasunerad information. Det är i och för sig riktigt men vi borde kanske titta närmare på problemet. Ännu i början av 1970 talet fanns det rikligt med svarta noshörningar på alla Afrikas savannområden från Kamerun och Tchad i nordväst till Sydafrika i söder. I medlet av årtiondet förbjöd Kenya den kommersiella safarijakten som där var en blomstrande industri. Orsaken låg i ett villkor för ett stort statslån. Världens gröngardister jublade! Tanzania och flera andra afrikanska stater följde exemplet för kortare och längre tider. Själv kunde jag ha gråtit. Jag var vid tiden överkonservator på Zoologiska Museet. Jag skrev en artikel om saken i Hbl. I den förutsade jag elefanternas och noshörningarnas Ragnarök. Tyvärr hade jag rätt. När safarijakten blomstrade skötte safariföretagen övervakningen och något betydande tjuvskytte förekom inte. Safariföretagen var intresserade av att varje år kunna sälja avskjutningslicenser och få kunder. Därför fungerade övervakningen och viltvården som de själva upprätthöll. I och med jaktförbudet försvann övervakningen eftersom den lämnades i händerna på en handfull dåligt avlönade, statliga jaktpoliser som själva av den orsaken hade intresse i tjuvskyttet. Det fanns också intresse i tjuvskyttet upp till samhällets topp. Tjuvskyttet hade i praktiken genom fridlysningen getts totalt fria händer men utåt såg det bra ut. På några år minskade Kenyas elefanter tack vare fridlysningen från 130 000 till 30 000. Noshörningarna som det hade funnits rikligt av minskade för att nå utrotningens brant. Inte bara i Kenya utan i flera andra afrikanska länder som hade följt exemplet. I åtminstone Botswana och Tchad torde de nu ha försvunnit helt. Situationen för den nordliga rasen av vit noshörning känner ingen riktigt till för ögonblicket på grund av krigen i Kongo/Zaire och Sudan.
       
I flera års tid deltog jag aktivt i en internationell storviltjägar-grupp för räddandet av noshörningarna. Arbetet sköttes diskret men resultat uppnåddes. I slutet av 1970 talet jagade jag älg tillsammans med direktören för Aberdare nationalparken i Kenya, Mike Webley. Han hade tidigare bl.a varit statlig jaktlicens officer men var nu inte mera bara nationalparksofficer utan hade i uppdrag att skjuta noshörningar med bedövningspilar för att söva ner dem och flytta dem från osäkra områden till säkrare. Jag sade framför kvällsbrasan åt honom att han kan ju såga bort noshörningarnas horn när de engång är sövda, så har de knappast mera något intresse för tjuvskyttet. För sitt liv och fortplantningen behöver de nämligen inte hornen. Mike föreslog åtgärden för den ansvariga ministern som dock avböjde med motiveringen att en noshörning utan horn är ingen riktig noshörning. Pratet gick dock vidare och noshörningarna miste hornen i åtminstone Zimbabwe, Sydafrika och Namibia. Åtgärden var effektiv och användes ännu åtminstone på 1990 talet i Zimbabwe.
      
Sedan en lagändring gjort den privata och kommersiella safarijakten möjlig i större utsträckning i Sydafrika kunde man åter låta hornen växa på noshörningarna. Den vita noshörningen blev åter föremål för en noga reglerad licensjakt. Beståndet av denna tidigare mycket hotade art växte snabbt. I Krügerparken finns ingen safarijakt och övervakningen är där sämre och tjuvskyttet därför mera omfattande. I Namibia startade den kommersiella safarijakten verkligen med en lagändring 1996. Viltet har därefter ökat oerhört mycket eftersom farmarna nu kan satsa på viltvård istället för på boskapsdrift och samtidigt få en bättre utkomst. 1996 fanns det till exempel ca. 2000 bergszebror och nu är beståndet över 40 000! Namibia är nu också det enda landet där beståndet av svarta noshörningar åter ökar.
       
I Asien ser beståndet av indisk pansarnoshörning ut att vara säkrat fastän beståndet är litet. I Kaziranga nationalparken borde till och med en del tjurar skjutas bort eftersom beståndet paradoxalt är för stort där. Det medför stress och slagsmål vilket inte är bra för fortplantningen. Att söva ner noshörningarna och transportera dem till andra områden är inte lätt eftersom områden där de kan tas emot är begränsade. Javanoshörningens lilla bestånd tilltar och ett tidigare okänt bestånd av dem har nyss upptäckts i Vietnam. Av sumatranoshörningen torde däremot endast några hundra återstå, mycket glest spridda mellan flera länder.
       
Den mångtusenåriga asiatiska traditionen och övertron med noshörningshorn i folkmedicinen likt jemeniternas dolkskaft av noshörningshorn rår vi inte på inom en överskådlig framtid. Däremot kan vi med ett nyktert, realistiskt och förnuftigt naturskydd baserat på realkunskaper göra under. Ett på fantasier, lögner, okunskap och några fanatikers hobbyverksamhet baserat naturskydd är däremot farligt. I Finland har vi tillräckligt många dumma exempel för att bara nämna nuvarande sälskydd, vargen, björnen, skarven, flygekorren, skrattmåsarna och den vitryggiga hackspetten samt många fler. Naturskydd måste bedrivas med förnuft och realism. Inte med fanatism och okunskap mot medborgarna och deras utkomstmöjligheter.
 
Eirik Granqvist
Borgå

Av stovarjagaren - 1 juli 2011 12:29

Hej,


Sju år går snabbt, man tyckte att man hämtade han bara för
ett litet tag sen men det har faktiskt gått hela sju år. Nosler var min första
egna stövare och jakthund. Han har verkligen jagat in mig i denna jaktform. Även fast vi haft en del motgångar så har jag fått en fantastiskt bra stövare,
jakthund och en vän för livet. Här nedan kan ni se lite bilder från Noslers liv…..


 

 




                 

                     

         


Presentation

Omröstning

Nu går vi in på den andra halvan av jaktsäsongen. Vad tycker ni om det?
 Jagar hellre vitharar på barmark
 Har/rävjakt ska bedrivas på snö
 Vi får sällan snö där jag bor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards