En stövarjägares liv

Direktlänk till inlägg 26 april 2012

N’ARVID PÅ HEDLUN

Av stovarjagaren - 26 april 2012 20:30


N’ARVID PÅ HEDLUN

När jag senast jagade hare i min hemby satt jag vid elden med nykokt kaffe och hade det underbart I väntan på upptaget så for mina tankar tillbaka till min första hund. En hanhund som jag köpte i tonåren med bra härstamning och många drevkungar i sin släkt. Han började lovande men tyckte allt bättre och bättre om att ligga hemma på kökssoffan och bevaka området kring matbordet. Han blev mer och mer ointresserad att jaga och lämnade tappterna ganska omgående. Var vi för nära hemmet, ja, då återfanns han där. Det enda som blev bättre med åren var hans aptit. Han var fruktansvärd på mat, och att se när han slukade i sig en rågad 3-liters rostfriskål med hundmat det var som att titta på dragracing. Enda gången jag såg honom riktigt mätt och belåten var när han lyckades klämma i sig en tvåliters rågsiktsdeg på jäsning. Den odör som sedermera spred sig i köket i gasform var i det närmaste outhärdlig !Efter att ha tillbringat nära två dygn, med krum rygg i hundgården, så kom det där gnällandet som betydde att svältdöden var nära.

Hungrig hund.


Den enda gång han drev någorlunda var när vi var bjudna till ”n’Arvid på Hedlunn” för att som han sa: – Ta bort na åkerhara. Hedlunda var grannbyn, mycket vackert beläget intill Vindelälven, med endast ett hushåll. Att bli bjuden tilln’Arvid på harjakt det var få förunnat. Han var som hämtad ur en Åsa-Nisse film med exakt samma klädsel och enHusqvarna kal.16 hängande över axeln. Han hade fina marker och gott omhare men det gick aldrig att få komma dit och jaga på barmark.


– Haran jaga man på snön, sa Arvid med allvar i rösten.

Nåväl nu var det nysnö och fina förhållanden för harjakt.

– Ta ve de n’Tello å köm hit klocka sju i möran då ha vi gjort bort å ge kräka, sa Arvid när han ringde på kvällen.

Kvart över sex dagen därpå slängde jag mig på cykeln och började min färd mot Hedlunda med en hund som jag fick dra hela vägen. På vägen dit passerade vi några harspår men de väckte inget större intresse hos min jaktkamrat. Väl framme, med svetten lackande i pannan, band jag fast hunden i bron och knackade på.

– Köm in, hörde jag Arvid ropa. Jag steg på och där inne satt han i kalsongerna och höll på med lite

vapenvård.

– Ja höll förbanne int på va se bryt i sär byssa, vårs ha du hunn, sa han innan jag ens hunnit hälsa.

– Han sitter bunden vid bron.

– Hölle ta in hunn ja ska eta nalta innan vi fer, sa Arvid

Jag hämtade hunden som blev överlycklig över att få gå in. När han tog första steget in i köket såg han två kattskålar vid spisen och gav till ett ordentligt väckskall.

– Saticken vicket haschbejn, ja tro förbanne att gammkatta rätne ut, sa Arvid som nu hade fått på sig kläderna och höll på att packa i säcken.

– Han verka hungru hav’en int fått na maat, sa frun i huset och tittade på Tello som aldrig hade släppt blicken från kattskålarna sen han kom in.

– Jodå han åt ordenligt innan vi for försäkrade jag.

– Binn hunn ti söffa å ta de en köpp innan vi fer sa Arvid. Jag knöt fast Tello som vid det här laget mera liknade en stående fågelhund än en finnstövare.

Jag hann inte mer än sätta mig vid bordet förrän plötsligt hunden och soffan befann sig vid spisen. Inom loppet av en 1/10 dels sekund var kattskålarna skinande blanka och området kring spisen noggrant kontrollerat. Sedan hoppade han upp på soffan satte sig och tittade på husmor med sådana där bedjande ögon som bara en stövare har.

– No verkan hungru, ja ska ta fram na maat sa gumman och öppnade skafferidörren.

– Ja jen ordenlit ve mat'n he kön val full dag sa Arvid samtidigt som drog några riktiga bloss på sin Dollarpipa En stund senare står vi ute och resonerar lite om höstens älgjakt när Arvid plötsligt säger:

– Nu jävlar ska vi ta dem, han bryter isär Husqvarnan och stoppar i två patroner innan vi ens hunnit komma från gårdsplanen.

Vi går väl ca.200 m innan vi träffar på första harspåret och till min stora förvåning verkar Tello mycket intresserad av spåret.

– Nu vänt du delles ja ha kömme ti spänne åtil lill-lödun då släpp du hunn. Sen fer du å ställ de oppa bäckbacken.

Arvid for iväg med ordentliga kliv över åkern och det dröjde inte länge förrän han var framme. Jag drog kopplet av hunden och han drog iväg som en avlöning. Det dröjde inte länge förrän det blev ett ordentligt påstick och efter några minuters drev passerade haren i god fart spännet där Arvid stod. Två skott ekade över skogen och drevet fortsatte förbi spännet och Tello öste på för fullt.

– De här satans gammskötta jere ju bara pappere ti, skrek Arvid,

-Du si ju hörre fan he skin ut på snön.

– Nä, ja skull ha töje stutsarn då han lega där ropade Arvid till mig.

Drevet gick förvånansvärt bra och han hade snart drivit en halvtimma tapptfritt när haren på nytt passerade spännet. Ett skott small och hunden tystnade. Jag började gå mot Arvid när Tello plötsligt började att driva igen. Bommade han igen tänkte jag. När jag närmade mig Arvid såg jag att han gick fram och tillbaka och titta i snön som om han sökte något.

– Hur gick det frågade jag men fick inget svar.

Jag hade nu gått så jag stod bredvid Arvid och upprepade min fråga.

– He vårt stövlen opp sa Arvid som skrattande slängde fram haren som han hade gömt bakom ryggen.

– Men vad driver hunden undrade jag..??

I samma sekund flyger en vit hare över vägen och Arvid spänner hanarna omgående.

– Nu sprint du fort söm fan ti bäckbacken för där ska dem över.

Jag sprang för kung och fosterland och hann lämpligt dit för att se hunden passera backkrönet. Nåväl du skall väl tillbaka samma väg, tänkte jag, och ställde mig på löpan. Men så blev det inte utan haren gick en riktig bukt ner mot älven och spikrakt mot spännet där Arvid stod. Han gjorde inget misstag utan fällde sin andra hare för dagen.

– Du ha en för jävligt riktig hunn sa Arvid som höll på att ta ur haren med Tello ivrigt väntande på godsakerna.

Riktig och riktig tänkte jag, han skulle bara veta hur vi normalt brukar ha det. Men i hans ögon fanns det inte någon bättre harhund. Och han skröt väldeliga över denna jaktdag och de två korta dreven blev bara längre och längre.


Nästa år

Året därpå ungefär vid samma tidpunkt kom den där nysnön som innebar att hare fick jagas på Hedlunda. Vi satt och åt middag när det karakteristiska ljudet från Arvids BM-Viktor tonade in och i full fart kom han in på gårdsplanen som om det gällde livet. Traktorn hade inte stannat ordentligt innan Arvid knackade på.

– Hej!Ha du hunn i ordning undrade han.

– Jodå svarade jag, han har väl inte fått jaga så mycket i höst eftersom jag har köpt en ny hund men nog är han iordning.

– He låt bra. Du förstå att käringa ha löva en släkting att kömma å jaga haran å han ha två drevra. Men ja je nalta skeptisk dell de där småttinga.

– Dem je ju för fan int höger än blåbärsrise.

– Å då könn du ju räken ut att fer haran över e rishygg se val dem ju för fan varan på hygge.

– Nä, lätt småttinga va kvar på dagis!! – Jag skall själv ut med ungtiken så det är bara att du hämtar Tello om du behöver honom.

När jag kom hem framåt eftermiddagen dan därpå såg jag att hundburen var tom och jag förstod att Tello antingen drev hare eller rensade kattskålar på Hedlunda.

– Micke!kom in får du höra… ropade morsan från bron. Jag gick in och satte mig vid bordet och jag såg på min mor att något hade hänt.

– Mitt på dan, började hon, kom det en Volvo herrgårdsvagn rullande in på gården. Ut steg n’Arvid på Hedlunn och en elegant jaktklädd herre. Det syntes att något hade hänt för den välklädde herren var väldigt förlägen och tystlåten.

– Nu ta vi ve oss n’Tello sa Arvid.

– Ja gör det. Ta du hunden du. Har jakten gått bra?.. undrade mor.

Arvid sneglade mot den välklädde och sa:

-En sak ska du vetta.

– He ha aller gått å jaga haran ve julgrisa å he gjort e int i år heller!!


Av: Mikael Nilsson Umeå

 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av stovarjagaren - 3 april 2013 10:10


    Jag erhöll idag tidningen Jägaren och upptäckte att allt går framåt och allt förändras i vår värld. Förr såg en varg ut som en varg men numera får den se ut hur som helst. Pärmbilden på det i dag erhållna exemplaret av Jägaren visar nämligen...

Av stovarjagaren - 8 februari 2013 11:31


  Hej, Som ni ser så har inte mina inlägg duggat tätt den senaste tiden. De beror på att tiden och orken inte räcker till. På jaktfronten har de inte hänt så mycket. Jakten är i stort sett över. Snön och skare sätter stopp för all jakt med ...

Av stovarjagaren - 25 januari 2013 13:19


  Hej, I helgen kommer det att hållas ett unghund-SM för Hamiltonstövare att genomföras. Hittills är det 60 hundar anmälda. Villkor för deltagande: Hunden (Hamiltonstövaren) får ej ha fyllt 4 år den dagen som provet genomförs. Pr...

Av stovarjagaren - 17 januari 2013 13:07


  (En extremt viktig varg i Sverige, men på andra sidan östersjön kallas dom hybrider)   Då får alltså den extremt viktiga ”varg” tiken leva kvar ett tag till. Förvaltningsrätten i STOCKHOLM tog beslutet idag att skyddsjakten på gu...

Av stovarjagaren - 14 januari 2013 10:25

  Hej,   När man har en bit att köra till sin jaktmark så är det svårt att avgöra hur vädret ser ut dit man ska. De blir som svårt att planera om man verkligen ska fara ut eller inte. I lördags var det en sån dag som gjorde att man tvekade. Fö...

Presentation

Omröstning

Nu går vi in på den andra halvan av jaktsäsongen. Vad tycker ni om det?
 Jagar hellre vitharar på barmark
 Har/rävjakt ska bedrivas på snö
 Vi får sällan snö där jag bor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards