En stövarjägares liv

Direktlänk till inlägg 27 april 2012

BIllan

Av stovarjagaren - 27 april 2012 19:10

Som jaktprovsdomare får man ibland träffa på ett och annat original. Både vad gäller hund och framför allt hundägare. Vid ett elitklassprov i Åsele i början av 90-talet kom höjdpunkten i min domarkarriär så här långt. Denna dag minns jag som i går och jag skall försöka att återberätta den på dialekt. Vid samlingen på lördagsmorgonen såg vi en bil av märket Vaz, eller Lada som den numera heter, med en begynnande rökutveckling under huven. Bilen var i alla regnbågens färger och dessutom med ett ordentligt blodstänk på motorhuven. När vi kom in så talade jag om detta och frågade om någon kände sig vid denna bil.

– Hä je min, sa en liten rund herre i 70-års åldern.

–Ja hadd problem å starta kräke i morse sä ja lätte han gå en stunn men nu ska ja vri ån, sa han.

När så lottningen av domare och provmarker var klar stod jag där ute bredvid den blodstänkta bilen.

-Snör in ryggsäcken ti baksäte sa gubben. Jag öppnade bakdörren och där låg 4 orengjorda sommardäck i baksätet. Och på däcken en rock, och ovan på allt en vacker hamiltontik vid namn Billan. Jag flyttade på ett bilbatteri och ställde ner ryggsäcken bland en hel drös hagelskott på golvet. Satte mig i framsätet och färden mot provmarken tog sin början. Efter att vi åkt ca 200 meter, och skulle precis stanna vid en stoppskylt, så slocknar bilens lyse. Han böjer sig ner och får fatt i en kabelhärva samtidigt som han svänger ut på Riksväg 92.

–Hä vart inge stopp den här gången sa han lugnt och började röra i kablarna så gnistorna slog och både vindrutetorkare och varningsblinkers startade. Tack och lov så är det ju ingen större trafikrusning runt halvåtta en lördagsmorgon i Åsele. Men några bilar var i farten och av deras ilskna signalhorn att döma så var de väl inte helt nöjd med Ladans framfart.

-Ja ha nå fel på de elektriska men nu lys hä då i alla fall sa han. Jag måste erkänna att efter några minuters bilfärd började man undra hur långt det var kvar till provmarken. Nu gick dock resten av färden smärtfritt och vi hade dessutom fått sällskap av vår vägvisare. Han körde sin egen bil och gubben tyckte vid ett flertal tillfällen.

–Han kör ju söm en kärring ingen fart sa han. Nu var jag ganska nöjd med farten för det var väl inte den bästa skogsbilvägen vi körde efter. Vi parkerade vid en mötesplats och det kändes bra att få fast mark under fötterna. Jag hängde på mig ryggsäcken och började gå mot vägvisaren. Han visste var det fanns en hare och det var inte långt att gå. Vi stod och väntade på gubben som tog god tid på sig. Och till slut började vi i sakta mak röra oss upp mot hygget.

–Vart ska ji ropade gubben.

- Vi skall gå i den här riktningen ut på hygget ropade jag tillbaka.

– Varför det..?? undrade en förvånad hundägare. –No hitt a Billan haran öm he finns nån sa han.

–Hä je ju bätter å gå ätt vegen än å fera uta rishygge sa han.

–Jo visserligen svarade jag men jag vill bedöma hur hunden söker, arbetar på slag osv. Till slut kom han upp till oss och tiken släpptes. Hon drog iväg som en avlöning och efter en halvtimme var haren på benen. Gubben hade väl inte de bästa jaktstövlar (seglarstövlar) jag sett så att han skulle gå ner till bilen tyckte jag var helt i sin ordning. En tappt på tolv minuter var allt, annars gick drevet tapptfritt. Jag gick ner till gubben och förklarade att ettan var klar och att han fick koppla hunden.

–Köppel hunn..? Nä nu fer vi på hotelle å ta oss en grogg, de här ska firas sa han.

-No hitt a Billan hejm.. No problems.

-Är hon besvärlig att koppla undrade jag.

–Hä bruk ja aller göra utan ja fer hejm då ja val less, å se få a Billan kömma då hon val less. Båda nöjda!Ja vad skall man säga. Drevet gick en bit framför oss och plötsligt såg jag haren hoppa över vägen.

– Får jag låna kopplet sa jag och sprang och ställde mig där haren gick över. Billan kom 4 min efter och hon drev ända in i kopplet. Nu var gubben mer än nöjd och nu skulle det bjudas på rökt renbog. Först ställde han ner en ordentlig laddning makaroner åt hunden och sedan fick hon lägga sig i bilen. Jag fick en minst sagt ilsken blick när jag förklarade att vi skulle släppa Billan igen. Att hon skulle vara lös i fem timmar osv.

–Jaja men nu ska vi eta sa han. Han öppnade bakluckan och tog fram en hel renbog. Den låg där tillsammans med två bilbatterier och en hagelbössa. Han lade renbogen på den blodiga huven och nu var jag tvungen att fråga.

– Har du kört på en ren eller..??

– Nä ja skadsköjt en hara som ja slo ihäl på huven.

– Ok, jag förstår!!.

Ett paket Husman kom också fram och nu var det dukat för fest i skogen.

– Ta för de sa han och skar en ordentlig bit ur bogen.

– Förresten je du jävli på byssen frågade han.

– Du förstå ja ha en jenna baki biln söm int smäll.

– Nja, svarade jag inte har man väl hållit på så mycket men ta fram bössan få se. Han hämtade bössan och efter en stunds kamp kunde han bryta isär bössan och laddade med en patron. Vände sig mot diket och tryckte av. En fruktansvärd knall dånade och hunden som låg i bilen, vilken jag trodde skulle dö, lyfte knappt på huvudet. Gubben såg nu ut som en fågelholk och vände och vred på bössan.

– Förbanne !Ja tro hon ha skicke dell se sa han och kastade in bössan bak i bilen. Nu kom han stegande mot mig och ställde sig 20 cm ifrån mig.

– Hölle du sa han, dem påstå att a Billan ha töje 25 kalkonen ti grannbyn. – Va!!ha du hört se dumt. Ta å titt tika inne yga där finns hä inge ont. Det var bara att hålla med och nu började allt kaffe som gubben druckit att göra sig påmind. Utan minsta förvarning eller genans åkte byxorna ner till knävecket. Han vred sig ca 10 grader nordost och släppte på för fullt. Fortfarande ordentligt upprörd över anklagelserna från grannbyn. Raskt klev jag åt sydväst och nu var det min tur att vara fågelholk. När väl byxorna var uppdragna kom han på att bilen skulle provstartas.

– Ja biljäveln ha onnese e tag se ja jätt kolla öm han starta. In i bilen och nu fick både batteri och startmotor jobba. Till slut rasslar den fyrcylindriga motorn igång och till en början på tre cylindrar. Nu var det inte tomgångskörning precis det var fråga om. Att en rysk motor kan varva något så fruktansvärt visste jag inte, men får nu uppleva detta i ett par minuter. När så ”provstartandet” är över ligger både renbog, bröd och termos på vägen. Allt kastas in där bak tillsammans med bössa och batterier.

– Vad tror du skall vi åka och göra ett släpp till då undrade jag.

– Nja, he tyck ja verka onödigt nu då vi ha fått igen tika å allt sa gubben.

– Men om jag och vägvisaren får gå med tiken så kan du ju vänta vid bilen om du vill sa jag.

Nu sken han upp en aning och det tyckte han var ett bra förslag. Sagt och gjort och vi åkte en par kilometer tillbaks efter vägen och släppte vid en myr. Den här gången fick vi gå en bit och söket var det inget fel på. Nytt slag och upptag efter 45 minuter. Drevet höll sig i mestadels i en tallplantering och var tämligen problemfritt. Efter en dryg timmes drev fick haren nog och sökte sig mot skogsbilvägen. Där blev det tappt och där tog det också slut. När vi kom upp på vägen var allt tyst och ingen hund såg vi till. Vi rörde oss mot bilen och till slut hördes något. Inga hundskall direkt utan något annat.

– Han har väl startat bilen sa vägvisaren. Nu visade det sig att det denna gång inte var den ryska motorn som gick, utan timmerstockar som drogs kors och tvärs inne i bilen. Maken till snarkning har jag varken hört förr eller senare. Husse var både flertoning och med utmärkt hörbarhet. Så det var bara att ge honom full poäng. Billan blev provets bästa hund och dessutom dubbelchampion.


Av: Micke Nilsson Umeå

 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av stovarjagaren - 3 april 2013 10:10


    Jag erhöll idag tidningen Jägaren och upptäckte att allt går framåt och allt förändras i vår värld. Förr såg en varg ut som en varg men numera får den se ut hur som helst. Pärmbilden på det i dag erhållna exemplaret av Jägaren visar nämligen...

Av stovarjagaren - 8 februari 2013 11:31


  Hej, Som ni ser så har inte mina inlägg duggat tätt den senaste tiden. De beror på att tiden och orken inte räcker till. På jaktfronten har de inte hänt så mycket. Jakten är i stort sett över. Snön och skare sätter stopp för all jakt med ...

Av stovarjagaren - 25 januari 2013 13:19


  Hej, I helgen kommer det att hållas ett unghund-SM för Hamiltonstövare att genomföras. Hittills är det 60 hundar anmälda. Villkor för deltagande: Hunden (Hamiltonstövaren) får ej ha fyllt 4 år den dagen som provet genomförs. Pr...

Av stovarjagaren - 17 januari 2013 13:07


  (En extremt viktig varg i Sverige, men på andra sidan östersjön kallas dom hybrider)   Då får alltså den extremt viktiga ”varg” tiken leva kvar ett tag till. Förvaltningsrätten i STOCKHOLM tog beslutet idag att skyddsjakten på gu...

Av stovarjagaren - 14 januari 2013 10:25

  Hej,   När man har en bit att köra till sin jaktmark så är det svårt att avgöra hur vädret ser ut dit man ska. De blir som svårt att planera om man verkligen ska fara ut eller inte. I lördags var det en sån dag som gjorde att man tvekade. Fö...

Presentation

Omröstning

Nu går vi in på den andra halvan av jaktsäsongen. Vad tycker ni om det?
 Jagar hellre vitharar på barmark
 Har/rävjakt ska bedrivas på snö
 Vi får sällan snö där jag bor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25 26 27
28
29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards