En stövarjägares liv

Direktlänk till inlägg 4 maj 2012

Valborg!!!

Av stovarjagaren - 4 maj 2012 11:49

Hej,


Jag hade tänkt berätta lite om det hemska som hända under valborghelgen.


Under lördagskvällen så hade jag haft en trevlig tillställning med middag hemma hos mig som avslutades med bowling. Allt var frid och fröjd och sällskapet vandrade hem till mig efter bowlingen. Där tog min kväll slut och jag gick och lade mig i sovrummet med hundarna. De som var kvar fick ansvaret att se till så att dörrar och allt skulle vara i sin ordning när det gick hem. Klockan 9:30 på söndagmorgon vaknade jag av att det drog väldigt kalt i lägenheten och jag gick upp för att se om någon glömt ett fönster eller något på vidgavel. Av min förvåning så stod ytter dörren helt öppet och jag funderat på om någon hade sovit över och varit hygglig och gått ut med mina hundar för de var inte kvar i lägenheten. I panik såg jag att kopplena hängde kvar på krokarna. Nu steg pulsen och paniken. Jag gick ut ochkollade mig runt men kunde inte se några hundar. Jag började ringa runt till det som var hos mig och funderade över vad som hade hänt. Jag fick då fram att en person hade varit kvar i lägenheten och förmodligen farit hem runt 3-4 på morgonen. Dörrarna hade förmodligen inte stängts ordenligt och hundarna hade puttat upp den och farit ut. Nu byttes paniken mot skräck! Mina  hundar som är de bästa jag har i mitt liv hade försvunnit. Jag började ringa runt till familjen som var snabbt på plats och jag började dela ut på Facebook att mina hundar var borta. Polisen och den lokaltidningen underrättades också. Jag och far började köra runt på tänkbara platser men det var som leta en nål i en höstack. Efter några timmars letande avbröt vi far att fara hem och vila oss lite. Att försöka sova var i stort sett omöjligt för oron över hundarna var enorm. Tankarna att dom aldrig skulle komma tillbaka fanns där hela tiden där. Dagen gick och ingen hade sett en glimt av dom, inte heller hört något. Jag var fortfarande i en chock, detta kunde bara inte vara sant tänkte jag. På kvällen for vi också ut och körde men inget resultat. Vi kom hem när det mörknade och gick och lade oss för att orka upp nästa dag. Sömnen uteblev denna natt, jag vaknade hela tiden för stressen och oron höll en vaken.


Valborg,


Far åkte och jobbade men jag och mor for ut och körde några timmar ifall änglarna var på sin vakt och hundarna skulle dyka upp på någonstans. Resultatet uteblev och jag var nu så trött att jag inte orkade köra något mer. Vi for hem för att återigen få någon vila och försöka få någon mat i oss. Båda delarna gick dåligt. Ingen lust å sova eller äta. Nu så skulle jag jobba på kvällen och familjen tvingade dit mig för att tankarna skulle skingras en stund. Far och bror tog över kvällspasset och for ut och letade. På kvällen så fick jag ett tips om att någon hade sett en stövare några mil från stan. Jag ringde far omgående och det for till platsen. Men efter någon timme gav det upp. Men vi hade fått hopp, ett livstecken. Jag kom hem runt 23 tiden den kvällen och var helt utslut. Dels för att påfrestningen var enorm och att man inte fått den vila man behövde. Under kvällen så ringde det en person som hade en sida på internet där dom lade ut efterlysningar om försvunna hundar. Damen fick alla uppgifterna och det delades ut på internet. Vi hade även mailat en sierska. Även om jag inte trodde på det så tog jag alla chanser man kunde för att få något att gå på. Nu ställde jag klockan på 5.00 för att fara ut dagen efter.


1 maj,


Natten gick hyffsat bra. Jag fick någon timmes sömn och var redo att fara ut. Jag for och hämtade upp bror. Far hade redan farit iväg och var ute och letade. Efter tre Red Bull så var man åtminstone inte trött. De som förvånade mig var att jag inte längre var rädd och skräckslagen. Jag var fullt fokuserad på att hundarna var i liv eller åtminstone en hund. Vet inte om det var chocken som gjorde att man var så fokuserad eller om någon högra makt gav mig kraft. Vi for till det område där stövaren hade blivit sedd. Vi hade lagt ut på internet vart folk kunde söka. Och denna dag var nog hela Umeå ute och leta. Folk som jag inte ens visste fanns ringde och skrev på internet och frågade vart det kunde leta. Förmiddagen led mot sitt slut och vi for hem för att vänta in tips från allmänheten eller polisen. Nu vet jag inte riktigt de exakta tiderna på denna dag för jag var helt borta i skallen. Men jag tror att runt 10.30 så fick vi mailet från sierskan att hundrana var i liv och att det var i rörelse och mådde bra. De var även inte så långt ifrån stan. Bara någon kilometer. Hon hade även märkt ut ett område där hon trodde det kunde vara. Vi for direkt ut och började gå i området. Efter ca 40 minuter så ringde helt plötsligen mobilen. Det var polisen som ringde och sa att någon hade tagit fast en stövare i området där jag bodde. Jag ringde upp personen och frågade vad det var för hund och allt stämde in på min lilla Traj. Nu rann tårarna ner för kinden och glädjen var enorm. Vi bestämde plats och for för att möta upp dom. Glädjen i Traj och mig går inte att beskriva när vi sågs. Han brukar vara väldigt kär i husse, men det här vara något speciellt. I all glädje när vi står på parkeringen ringer återigen min mobil och det är en person som säger sig sett och försökt få fast en stövare inne i stan. Allt stämde in på Nosler. Vi for direkt dit men ingen hund. Nu hade ”larmet” nått ut till halva Umeå tror jag och, och jag vet inte men jag tror jag anagerade mer folk i detta än vad 1 maj tåget gjorde. De ringde folk hela tiden och de skrevs på internet. Överallt sprang folk och skrek Nosler, Nosler!! Vi hade ringat in ett skogsområde i stan där vi trodde han kunde befinna sig i. letande gav tyvärr ingen resultat. Bror som redan farit hem till mig och satt och väntade på Nosler om han av förmodan skulle komma hem hade heller inte sett eller hört något. Jag for hem för att släppa av Traj och ge han mat och vatten. Nu hade det gått ca 1,5 timme sedan mannen hade observera Nosler. Väl hemma så ringde åter mobilen och nu var det några personer som gick efter nosler på bara några meter. De stoppade bilar på E4an så han kunde få traska i sin egen takt. Jag for som en blixt till platsen och kom fram till Intersport parkeringen och där kom Nosler travande. Jag kastade mig ut från bilen och kunde koppla hunden. Jag har sett Nosler trött efter många jakter men inte så här trött. Han klev frivilligt in i bilen. Nu byttes all skräck, sorg och oro ut mot glädje tårar. Lättnaden efter att fått igen mina hundar efter 2,5 dygn var enorm.


Jag kan inte beskriva hur känslorna har varit under dessa dagar. Jag har varit i en total chock. Att förlora jakthundar under jakt är också jätte hemskt. Men då har man oftast en pejl vart det kan vara. Nu hade jag ingen koll på vart de var eller vad som hänt. De kunde lika gärna gått igenom någon is, blivit påkörd eller bortrövad. Att man sedan ser hur många underbara vänner och människor som finns där ute och är villiga att ställa upp har stärkt mig mycket under resans gång. Att folk ger mig hopp och styrka att fortsätta leta fick mig aldrig att ge upp. Jag har så många att tacka så jag vet inte. Men jag hoppas alla vet att jag uppskattar alla som hjälpt mig och det kommer direkt från hjärtat. Hundarna betyder allt för mig och utan dom vet jag inte vad jag gjort den närmsta tiden.


Nu så är hundarna trötta. Nosler har dock inte repat sig om tassarna och han får jag hjälpa till att bära ut för att han ska få pinka och skita. Traj han är som nästan vanligt igen. Han stutsar runt där hemma och drar i kopplet när man är ute. Chocken har inte lagt sig riktigt än men när den gör det så kan jag säkert koppla av. Nu så är jag bara glad att hundarna är hemma och att hösten är räddad.


Återigen vill jag tacka alla som varit med på resan och jag
skulle kunna krama om varenda människa som hjälpt mig. TACK!!!

   

  

Nu är grabbarna hemma och vi komemr få uppleva ännu en höst ihop!!

 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av stovarjagaren - 3 april 2013 10:10


    Jag erhöll idag tidningen Jägaren och upptäckte att allt går framåt och allt förändras i vår värld. Förr såg en varg ut som en varg men numera får den se ut hur som helst. Pärmbilden på det i dag erhållna exemplaret av Jägaren visar nämligen...

Av stovarjagaren - 8 februari 2013 11:31


  Hej, Som ni ser så har inte mina inlägg duggat tätt den senaste tiden. De beror på att tiden och orken inte räcker till. På jaktfronten har de inte hänt så mycket. Jakten är i stort sett över. Snön och skare sätter stopp för all jakt med ...

Av stovarjagaren - 25 januari 2013 13:19


  Hej, I helgen kommer det att hållas ett unghund-SM för Hamiltonstövare att genomföras. Hittills är det 60 hundar anmälda. Villkor för deltagande: Hunden (Hamiltonstövaren) får ej ha fyllt 4 år den dagen som provet genomförs. Pr...

Av stovarjagaren - 17 januari 2013 13:07


  (En extremt viktig varg i Sverige, men på andra sidan östersjön kallas dom hybrider)   Då får alltså den extremt viktiga ”varg” tiken leva kvar ett tag till. Förvaltningsrätten i STOCKHOLM tog beslutet idag att skyddsjakten på gu...

Av stovarjagaren - 14 januari 2013 10:25


  Hej,   När man har en bit att köra till sin jaktmark så är det svårt att avgöra hur vädret ser ut dit man ska. De blir som svårt att planera om man verkligen ska fara ut eller inte. I lördags var det en sån dag som gjorde att man tvekade. Fö...

Presentation

Omröstning

Nu går vi in på den andra halvan av jaktsäsongen. Vad tycker ni om det?
 Jagar hellre vitharar på barmark
 Har/rävjakt ska bedrivas på snö
 Vi får sällan snö där jag bor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ En stövarjägares liv med Blogkeen
Följ En stövarjägares liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se