Kunskaperna är fruktansvärt låga. Nuvarande rovdjursforskare vet inte ens hur en varg ser ut och odlar på allehanda hund och vargkorsningar som de hävdar vara genetiskt viktiga trots att det bara rör sig om byrackor. Därvid fördärvar de medvetet den sibiriska skogsvargen! Varken forskare eller myndigheter vet mera vad de talar om och tycks inte ens veta att rovdjur äter kött. De vilda skogsrenarna återkom huvudsakligen med människans hjälp till Finland och beståndet var redan närmare 2000 i Kuhmo men på grund av den starka vargpopulationen har beståndet nu minskat med mer än hälften.

I vår trädgård i Borgå gladdes vi åt att som mest se 6 rådjur samtidigt men både varg och lospår dök upp och sedan har vi inte sett några rådjur. Rådjuret hörde ursprungligen till den finländska faunan och gamla urkunder berättar om rådjursstekar serverade på Kustö slott under medeltiden. Svenska rådjur som är av samma ras som de ursprungliga, inplanterades först på Åland och sedan på fastlandet samt återinvandrade norrom Bottniska viken. Snart är de nog borta igen och jägarna som vårdat stammen är oskyldiga. Älgarna har minskat men björnar och vargar har ökat. Bredvid oljeraffinaderiet i Sköldvik, Borgå river björnar vitsvanshjortar.

Allt som har långa klor, vassa tänder och näbbar är heligt och inte ens kråkor får fritt hållas efter. Det syns i vår natur...

Kunskapsbristen är oerhörd. Kanske det är dit man strävar? Har befolkningen sämre kunskaper så är det lättare att styra den för om allmänbildningen är hög så finner sig folk inte i vad som helst. Naturhistoriska Centralmuseet (Zoologiska Museet) har ombyggts till en dinosaurie-cabaré trots att några dinosauriefossil inte har påträffats i den finska graniten. De undervisande dioramorna har rivits. Borgå Naturhistoriska Museum har slaktats.

Våra myndigheter och ornitologer blandar ihop två skarvarter och talar hela tiden om Storskarv (Phalocrocorax carbo) trots att vi inte har minsta lilla problem med storskarven och den förekommer bara som en ganska sällsynt strykfågel från Ishavskusten i form av ännu inte fortplantningsdugliga ungfåglar. Storskarven hör sedan gammalt hemma i vår natur som en gäst men inte den Kinesiska skarven (Phalocrocorax sinensis) som när den som jaktvilt på 1940 talet infördes till Kalmar sund fick den något misslyckat namnet Mellanskarv. På finska har den inte ens ännu ett namn. Beståndet i Kalmar sund tilläts inte överstiga ca 300. På svenska sydvästkusten gjorde den häckningsförsök på 1800 talet men utrotades och de sista kända försvann 1909.

När arterna beskrevs vetenskapligt på 1700 talet av herrar Linné och Blumenbach så beskrevs de helt riktigt som olika arter. Sedan gjorde man dem felaktigt till raser av samma art vilket de klart inte är. Jag behandlar dem här därför kategoriskt som olika arter. Skarvarnas utseende och biologi är helt olika. Framför allt deras fortplantningsbiologi. I anatomin är olikheterna mycket stora! Det tar mig tio sekunder att säga med vilken skarvart jag har att göra vare sig den ligger död framför mig eller flyger förbi.

Redan som barn i Österbotten lärde jag mig känna Storskarven och under mina 19 år på Zoologiska Museet, varav 16 som överkonservator, behandlade jag enbart storskarvar eftersom den kinesiska skarven då ännu var okänd i Finland. Mina kunskaper om storskarven fördjupades under mina två år som konservator vid Zoologisk Museum i Bergen.

Den Kinesiska skarven kom jag först i kontakt med när jag på 1960 talet var museidirektörens assistent och konservator vid Musée des Sciences Naturelles i Orléans, Frankrike. Den kinesiska skarven var då ännu en sällsynthet eftersom den var fredlös och häckningskolonierna kunde vid behov förstöras. Vem som stod för idén med den galna totalfridlysningen inom EU och sammanblandningen av arterna inom EU 1979 vet jag inte. Bara att fridlysningen upphävts vilket komissionären Stavros Dimas bekräftade redan för något år sedan som svar vid förfrågan av Henrik Lax. De andra länderna kontrollerar nu populationerna, Sverige trögt men Finland kämpar emot. Länderna får nu själv avgöra hur de sköter skarvfrågan. Finland har gått in för den kända naturförstörelsen vilken också är en av de faktorer som tar död på det huvudsakligen finlandssvenska yrkesfisket. Kanske det är dit man strävar?

Jag upplevde den kinesiska skarvens populationsexplosion efter den nu upphävda fridlysningen 1979 också på plats i Frankrike där jag då var museichef.

I Kina har den kinesiska skarven använts vid yrkesfiske i ett par tusen år eftersom den är lätt att dressera och helst tar stor ädelfisk. Kineserna är inte så dumma att de yrkesmässigt skulle använda fågeln för att fånga småväxt skräpfisk! Att fiskben av sådana finns på häckningsplatserna är naturligt för de små, nykläckta ungarna kan ju inte svälja mycket stora fiskar. Holländarna blev som de första mycket imponerade av skarvfisket och importerade skarvarna för adelns sportfiske som var mycket populärt främst i England, Holland och Italien men upphörde till största delen som en följd av 1800 talets många krig för att försvinna helt i början av 1900 talet. I England förekom till och med vid hovet titeln: "Kungliga hovskarvmästaren". Kinaskarvarna i Europa härstammar från denna hobby och import. Naturligt har den kinesiska skarven inte förekommit väster om Aralsjön. Den svenska biologen C.Olburs har mycket fint redogjort för hur och när importen skedde. Själv har jag på gamla dar arbetat som professor i Kina och där lärt mig känna skarvarna och skarvfisket i deras ursprungsland.

I samband med den kinesiska skarven florerar lögnerna och vilka sagor som helst. Huvudsaken tycks vara att benhårt arbeta för naturförstörelsen till förmån för den importerade skadefågeln. Miljöminister Niinistö kommer i Vbl den 29.8 med den totala lögnen att den främmande skadefågeln hör hemma i vår natur. Vad vill han åstadkomma med lögnen? Den kinesiska skarven har heller aldrig tidigare häckat i Finland vilket inte heller storskarven gjort. Det finns inga fynd utan bara fantasier och lögner i frågan. Detta bekräftar också Magnus von Wright i korrespondens med professor Nilsson i Lund på 1800 talet. Minister Niinistö påstår också att sillgrisslorna gärna häckar tillsammans med den kinesiska skarven trots att sådana fall inte är kända. Det är storskarven, som har en helt annan fortplantningsbiologi än den kinesiska skarven, och sillgrisslorna som häckar tillsammans på Ishavskustens fågelberg. Några tusenåriga eller ännu äldre ben av kinesisk skarv har inte heller hittats i Europa. Det är också en florerande vandringslögn. Alla gamla benfynd härrör från Storskarv. Att försöka hävda att skyddsjakten ofta drabbar fel art är också det en lögn. De tillfälligt strykande storskarvarna rör sig inte inomskärs likt den kinesiska skarven utan enbart i det yttersta havsbandet i Österbotten och knappast alls längre söderut. Det är bara totalt okunniga ornitologer som som inte känner fåglarna som gjort förväxlingarna! Bilden i Vbl 25.8 på hur man på huvudets färg skall se skillnaden mellan arterna är tragikomisk. Man försöker visa på tvivelaktiga kännetecken i färgsättningens vinklar samtidigt som det med mycket stor tydlighet framgår skillnaderna i kraniernas och näbbarnas form! Detta ser dock tydligen inte herrar obildade ornitologer.

Till våra myndigheter vill jag ge hälsningen att de skall arbeta för naturskydd och skydd av arterna men på realistisk grund och med kunskaper. Inte med fantasier och lögner. Människan är en del av naturen och naturskydd bör bedrivas med medborgarna och inte emot dem! Naturen bör också kunna utnyttjas och får inte fördärvas via skapande av avogheter eller genom att övergivas. Den måste skötas! Naturskyddet måste vara realistiskt och inte utgöra en religion baserad på sekters och guruns fantasidrömmar.

Sluta tala om Storskarven när ni i verkligheten talar om den importerade skadefågeln den Kinesiska skarven.

Eirik Granqvist

" Eirik Mailade mig för någon dag sedan och ville att jag skulle publicera hans artikel. Artikeln är intressant eftersom den speglar den verklighet vi lever i idag. Själv har vi fått "skarv" ute i stugan och skyddsjakten på fåglarna är väldigt liten jämfört med antalet. Alla som har skarv vet hur det är, samma sak gäller varg. Vad gör myndigheterna åt det? Inget! De som blir berörda får ingen tala. forskare och Experter får styra och ställa precis som det vill. När ska detta dårskap ta slut?  "

    Jag erhöll idag tidningen Jägaren och upptäckte att allt går framåt och allt förändras i vår värld. Förr såg en varg ut som en varg men numera får den se ut hur som helst. Pärmbilden på det i dag erhållna exemplaret av Jägaren visar nämligen...

  Hej, Som ni ser så har inte mina inlägg duggat tätt den senaste tiden. De beror på att tiden och orken inte räcker till. På jaktfronten har de inte hänt så mycket. Jakten är i stort sett över. Snön och skare sätter stopp för all jakt med ...

  Hej, I helgen kommer det att hållas ett unghund-SM för Hamiltonstövare att genomföras. Hittills är det 60 hundar anmälda. Villkor för deltagande: Hunden (Hamiltonstövaren) får ej ha fyllt 4 år den dagen som provet genomförs. Pr...

  (En extremt viktig varg i Sverige, men på andra sidan östersjön kallas dom hybrider)   Då får alltså den extremt viktiga ”varg” tiken leva kvar ett tag till. Förvaltningsrätten i STOCKHOLM tog beslutet idag att skyddsjakten på gu...

  Hej,   När man har en bit att köra till sin jaktmark så är det svårt att avgöra hur vädret ser ut dit man ska. De blir som svårt att planera om man verkligen ska fara ut eller inte. I lördags var det en sån dag som gjorde att man tvekade. Fö...