Jag heter Henes Cehajic, 26år  och bor utanför Linköping på landet. Ursprungligen så kommer jag från Balkan. Jag kom till Sverige 1992 som sexåring och har bott runtom i landet lite över allt, för att slutligen fastna i Linköping. Under mina första 6 år i livet nere i fd Jugoslavien så hade jag morbröder och morfar som var hängivna jägare, näst intill jaktidioter.

Där tog mitt jaktintresse fart. Kanske tack vare dem förstorade jakthistorierna och som grädde på moset så fick man aldrig följa med ut i skogen när man var så pass liten. Säkerheten kring vapenhantering är inte riktigt samma sak som hos oss i Sverige för att fatta mig kort. 

Nånting som man fick göra var att följa med på sensommarens ”jaktträning” , då morbröderna inte kunde hålla sig trots att hundsläppet på Balkan börjar omkring 1 okt, enl. lag. När det gäller hundar så använder man sk trefärgade stövare, balkanski gonic, posavski gonic mm. Den sistnämnda marknadsförs just nu som ”grishund” i Sverige. Från början så användes alla dessa ovannämnda raser för enbart hare och räv. Men på sistonde så har jägarna börjat jaga i pack med dem, där vildsvinet är ett populärt villebråd.

När vi väl kom till Sverige så lekte jag och min tvillingbror väldigt mycket i skogen och smög oss inpå djur och följde spår när nysnön hade lagt sig. Vi kunde inte hålla oss utanför skog och mark, oavsett årstid. Så fort vi fick se en hundgård med någon jakthund i, då var det bara en sak att göra. Knacka på dörren och fråga om vi fick hälsa på hunden eller hundarna. Det fick vi för dem flesta som säkert kände igen sig när de själva var små.

Vi ett tillfälle så mötte vi på en kvinna som var ute och gick med sin tax. Från att klappa hunden så blev vi och våra föräldrar goda vänner med Sture och Gun Magnusson. Sture var självklart jägare och med lite övertalan så fick vi och vår far följa med ut och jaga rådjur med Sture och taxen Agnes. Det var november 1998. Sen dess har jaktsuget knappast minskat.

Att det just blev stövare har jag faktiskt många faktorer att tacka, Delvis en ungdomsjakt i Vikingstad med en fd SM deltagare som hade 3-4 harar uppe under dagen och allt buktade väldigt tätt inpå. Då lossnade allt och jag bestämde mig för att följa min barndomsdröm och köpa en riktig hund, en stövare. Valet föll på en Finsk stövare från Biabys Kennel hos Bo Belestam i september 2007. Jag själv hade inte koll på hundarna i stamtavlan utan gick på magkänslan och det fick bli det tiken. Nånting som jag verkligen inte ångrar idag.

Tiken började jaga redan vid 6månaders ålder. Injagningen gick till på följande sätt : sena vardagskvällar på Linköpings fina golfbanor och på kommunens mark. Stötte man på någon i skogen så spelade man alltid lika dum. Det gick bra tills man stötte på samma folk till slut. Då var det dags att lägga ner.

Tiken gick från klarhet till klarhet, tog upp på nattslag och kunde hålla uppe hararna över 1 timme, då var hon inte ens 7-8 månader. Rådjuren var aldrig något större problem. Den värsta jakten varade i 15-20 min. Älg och gris var dock en  favorit. Men fick hon väl smak på harslag, då var jösse snart uppe.

Hösten 2008 så var jag marklös och annonserade ut att jag kunde komma med stövare till jaktlag/jaktmarker. Trots att tiken var en orutinerad unghund så hade jag mer eller mindre varje helg uppbokad och jag vet att 2 av gubbarna jag jagade med då köpte själva stövare så småningom, nånting som jag kanske kan tacka mig själv för!

Tiken är numera dubbelchampion. Jag har dessutom hunnit ta fram 2 kullar på tiken. Jag parade henne våren 2012, men hon gick tom och därför tog jag en halvsyster till henne. Den ska jag ha enbart till rävjakt är tanken, då räven är snäppet roligare enligt mitt tycke.

Jakt för alla!

Detta är en fantastiks ide som Svenska Jägarförbundet jobbat fram. Att folk med nedsatt rörelseförmåga eller någon som varit med om en svår sjukdom kan få följa med ut i skogen på jakt. de är synd att ingen i Västerbottens Jägarförbund tagit kontakt med oss i Stövarklubben. De hade gått att jobba fram någon form av stövarjakt. Trotts ett magert år med hare så skulle man nog kunna fixa fram någon rävjakt. De återstår att se hur det ser ut runt stövarjaktensdag i December om det hade gått att fixa något då?

De märks att det är ett dåligt år med hare. Anmälningarna till Kvinnokampen och uttagningsproven ser väldigt dyster ut. Skit tråkigt om jag får säga så. Folk har helt enkelt inte kunnat träna sina stövare för det finns ingen hare. Sen kommer det ju också vara svårt att få fram någon provruta om de är så knapert med hare.

Vi jägare i Västerbotten vet nog inte hur lyckligt lottad vi är. Vi har ett otroligt län med enorma vidder och en fin natur. Vi har också kust, inland och fjäll i samma landskap. Som stövarjägare är det viktigt att få mycket jakt på våra hundar eftersom de kräver extremt mycket. Att då som jägare kunna välja på olika marker med varierad terräng är en lyx. Jag har den turen att jag har både en kustmark och en inlandsmark. Jag brukar göra så att jag lägger min första del av säsongen i inlandet innan snön kommer och sätter stopp. Sen byter jag till kustrutan och där får jag om jag har tur några jaktdagar till innan det också blir för mycket snö där. Att folk från söder letar sig till norr i September och Oktober är därför inte konstigt. Dels har det ju varg på många marker och sen har vi ju höst mycket tidigare här uppe. Vi har också marker som inte störs av några större bilvägar. Inlandet verkar vara ganska stövar tätt under dessa tider på året vilket är mycket roligt tycker jag. Vi har inte så mycket medlemar i vårt inland vilket är mycket synd. I framtiden så kommer det säkert flytta upp en och annan stövarjägare också på grund av att vargen lagt en död hand på många platser i mellan Sverige. Det kommer generera i fler medlemar i vår läns förening. Vilket är på gott och ont.

Idag är det tur att man jobbar eftersom det öser ner regn här. Nu får hundarna vila upp sig i två dagar till innan det bär av igen. Hoppas alla får en trevlig dag.