Bildtext: Lövlidens Kias sista jakt 

Stövarjakten blev min  livsstil.

Redan som barn intoducerades jag för stövaren. Enligt uppgift  hittades jag ofta sovande ute i hundkojan eller i hörnet hemma i köket  tillsammans med stövarna. Då hette hundarna Franco Luvia och Stay Luvia. De  ägdes av en Frostell i Vasa men framlevde sina dar hos oss och far jagade och  höll hundarna i trim inför de tillfällen apotekaren gjorde sina sällsynta besök  för ett par dagars harjakt i Vörå.

Som 14 åring flyttade hela  familjen till Uppsala 1961 och med fanns naturligtvis också hunden, en renrasig  finsk stövare vid namn Daisy.

Min första ”egna” stövare  Daise hämtades från Finland 1975, en fullständig jaktgalning som drev allt som  kom i hennes väg, hon visade även goda anlag och skällde oblygt orre i träd.  Stabil harhund blev hon först som 5 åring efter att jag tagit en valpkull som  min andra stövare SFJch SJch Raiku -77 var far till.

Jag kom i kontakt med  SvStkl och blev medlem 1975, började ganska omgående utbilda mig till  jaktprovsdomare och har sedan dess aktivt dömt våra stövare, några hundra hundar  har jag hunnit bedöma genom åren. Många minnen, trevliga såväl som dråpliga  historier har jag fått mig till livs, alltid i gemytlig samvaro med likasinnade  bröder.

Under en kort tid när jag  studerade i Umeå var jag redaktör för SvStkls tidskrift och lyckades trots visst  motstånd göra om tidskriftens layout men mina idéer om att ge ut en  medlemstidning med 4 nr om året möttes av kompakt motstånd från dåvarande ordf  Henrik Lövgren, frid över hans minne. Desto trevligare var det att för några år  sedan bläddra i Stövaren som kom i brevlådan.

Efter träget övertalande  lyckades jag övertyga Henrik Lövgren att införa ett mästerskap för stövare. Det  var inte utan motstånd men till slut fick jag även med Rune Lagerkvist på samma  linje, även om han starkt motsatte sig att utlandsfödda hundar skulle tillåtas  delta. SM skulle vara ett mästerskap för svenska hundar som var ett resultat av  svenskt avelsarbete. Hur det gick vet vi idag.

Mina stövare har  jag alltid haft målsättningen att  meritera på jaktprov och visa upp på utställning, Förutom de redan nämnda har  ytterligare några hundar funnits. Nybykläppens Jeppe som hade Raiku och Daise  som farföräldrar blev 12 år, tog 2 ökl ettor och var en god jakthund som skänkte  mig många minnesvärda jakter. Hans arvtagare blev SJch Lövlidens Kia -96 rr En  utmärkt god jakthund och familjehund. Idag finns Sjch Mokällans Pila II och  Bottenfjärdens Ruuvi i hemmet. Tyvärr visar inte Ruuvi särskilt mycket jakt  trots att hon redan är 4 år men hoppet finns fortfarande.

Idag är jakten inte  lika självklar, oron gnager i själen varje gång jag släpper hundarna, alltför  många mil med avspårning känns frustrerande och ändå vågar man inte vara säker.  Tyvärr är det de förutsättningar som vi påtvingats av okunniga biologer som  envist hävdar vargens rättigheter. Framtiden är inte självklar. Enda ljusglimten  just nu är att barnbarnet Kristoffer sköt sin första hare och visar goda anlag  kombinerat med ett brinnande intresse. Genen verkar gå i arv.

Sven-Erik  Bertell

    Jag erhöll idag tidningen Jägaren och upptäckte att allt går framåt och allt förändras i vår värld. Förr såg en varg ut som en varg men numera får den se ut hur som helst. Pärmbilden på det i dag erhållna exemplaret av Jägaren visar nämligen...

  Hej, Som ni ser så har inte mina inlägg duggat tätt den senaste tiden. De beror på att tiden och orken inte räcker till. På jaktfronten har de inte hänt så mycket. Jakten är i stort sett över. Snön och skare sätter stopp för all jakt med ...

  Hej, I helgen kommer det att hållas ett unghund-SM för Hamiltonstövare att genomföras. Hittills är det 60 hundar anmälda. Villkor för deltagande: Hunden (Hamiltonstövaren) får ej ha fyllt 4 år den dagen som provet genomförs. Pr...

  (En extremt viktig varg i Sverige, men på andra sidan östersjön kallas dom hybrider)   Då får alltså den extremt viktiga ”varg” tiken leva kvar ett tag till. Förvaltningsrätten i STOCKHOLM tog beslutet idag att skyddsjakten på gu...

  Hej,   När man har en bit att köra till sin jaktmark så är det svårt att avgöra hur vädret ser ut dit man ska. De blir som svårt att planera om man verkligen ska fara ut eller inte. I lördags var det en sån dag som gjorde att man tvekade. Fö...