En stövarjägares liv

Alla inlägg under november 2012

Av stovarjagaren - 30 november 2012 12:07

 

Hej,


Så då var det äntligen fredag och julen närmar sig med stormsteg. Tiden går så himla fort nuförtiden. Dagar, veckor och månader rinner bara iväg. Men de kanske är så när man blir gammal? Snön har varit frånvarande stora delar av hösten vilket har lett till att säsongen blivit längre. Men nu så har snön börjat falla och det brukar jaktdagarna bli lätt räknade (iaf här uppe i norr). Antingen blir det för mycket snö eller så blir det för skarpt. Men när de väl blir det där ”perfekta” föret så kan en vinterjaktdag bli magisk. Att få åka ut på morgon när det fallit några cm nysnö är underbart. När man åker in efter en skogsbilväg och får se dom där harspåren kan få vilken harjägare som helst att nästan fälla en tår. Sen när man väll fått upp en stor tjärved eld och drevet börjar komma igång ja då är livet underbart.


Idag så har Traj varit ute med ”gudfadern” och haft enligt rapporter ett kanon drev. De är tur man har folk som kan ta med sig hundarna ut i skogen när man själv måste jobba. Och idag var just en sån där perfekt jaktdag som jag just beskrev. Synd att man inte kunde vara med och höra lillen motionera haren. Men vi får ta igen det i helgen om det inte nu blir snöstorm.


Imorgon är det också stövarjaktensdag. De kommer vara på flera platser runt om i vårt avlånga land. Dagen går ut på att man ska ta med sig folk ut i skogen på en Har/Rävjakt. I vårt län kommer det  anordnas jakter på flera ställen. Och vad jag har hört så är det många platser som redan nu har fått många anmälningar av folk som vill med ut och jaga. Hoppas nu bara vädret blir bra för alla som är inblandade i dagen.


Hoppas alla får en toppen helg.

ANNONS
Av stovarjagaren - 27 november 2012 09:21

Hej,


Det är svårt att få upp helt enkelt. Så kan man beskriva min helg. Och då menar jag på den jaktliga biten. Något mer om helgens jakt finns det inte att skriva om………….


Sverige tog hem lagsegern på NM med 12 poäng, Norge var tätt efter med 11 poäng och Finland hämtade hem 7 poäng. Individuellt tog Bossmålas Dixon som ägs av Kåre Usterud från Norge hem segern med full tid båda provdagarna och mycket fina 61 och 62 egenskapspoäng. De visar ju att vi i Sverige inte har så dåliga hundar. Och att vi har ett bra avelsarbete på våra stövare. Trist är att vi inte har fler svenska raser med i toppen. Men det kan ju bero på att de som äger svenska raser är mer för det jaktliga och de som har finskastövare är mer tävlingsinriktade? Ja jag kanske har fel. Men tanken har slagit mig. Grattis till alla som fick vara med på NM. Och grattis till Smålandstövarklubb som verkar ha genomfört detta arrangemang med fanan i topp. Kul för alla inblandade. Senare denna höst kommer även smålänningarna hålla i RÄV-SM. Start listan kan ni se här. Jag lär återkomma till den tävlingen senare.


Igår så snubblade jag över en dokumentär film från USA. Den handlade i det stora hela om hur regeringen och andra miljöorganisationer försöker återinföra varg i stora delar av staterna. Och hur det systematiskt kör över landsbygdsbefolkningen. De är precis samma fenomen där borta som här hemma. De som är intressant är ju att många svenskar avskyr USAs behandling av deras indianer. Men här i Sverige är det helt okej att köra med samerna. Förstår som inte den ekvationen. Kanske för jag bara är en dum outbildat liten jägare….


De vore på tiden att någon svensk journalist tog sig tiden att granska den svenska rovdjurspolitiken?

Här nedan kan ni se klipp från filmen, och här är deras webbsida.



ANNONS
Av stovarjagaren - 23 november 2012 09:53


 


Hej,


I helgen så arrangeras Nordiska Mästerskapen(NM) för stövare. Platsen ligger i småländska höglandet i Vrigstad. Det kommer vara hundar både från Norge, Sverige och Finland. Jaktjournalen kommer givetvis finnas på plats för att köra en live sändning. De är en lyx för oss andra intresserade att kunna sitta hemma vid datorn och följa tävlingarna ett stort tack till JJ för att de finns den servicen.


De svenska laget består av fjolårets SM vinnare, Hagets Tussi och de tre främsta från årets SM, Lövängens Boy, Biabys Tilda och Norriskogens Silja.  


De kommer bli en tuff utmaning för det svenska laget. Både Norge och Finland kommer med bra hundar. Och det som kan falla lite till Sveriges nackdel är att i NM så får inte hundarna driva räv. Alltså de blir inte utslagna men drevtiden räknas inte. Vi har ju sett att på våra prov finns ju många ”kombi” hundar. Alltså de driver både räv och hare. De som kan vara till nackdel då är att får hunden upp en räv så kan de gå väldigt mycket onödig tid från provet. Men det återstår ju att se hur de går. Vi får hoppas att hundarna väljer rätt djur denna gång.


Själv så blir det nog jakt någon av dagarna. Ärligt talat så börjar jaktlusten försvinna lite. De är inte kul alla gånger att jaga. Speciellt inte när de är dåligt med hare. Jag tycker hela hösten har varit ett stort minus. Vädret har varit kasst och viltet har lyst med sin frånvaro. Och när man har en unghund så vill man ju ha det bästa förutsättningarna. Speciellt när han är lovande och gick väldigt bra ifjol. Men såhär är det med allt man håller på med. Ibland behöver man en ”paus” för att få krafterna tillbaka.

Ha en trevlig helg alla läsare….


PS. Den ”varg” som syntes i bodsmark igår var en jämthund. Ds



Här är det inte viltfattigt….

”Under inventering av stormskador passerades ett av våra ungskogsbestånd.
Här upptäcktes andra typer av skogsskador, väster om Östersund”

Av stovarjagaren - 22 november 2012 08:27

     

Hej kära vänner


mitt namn är Anders Holmberg och är född och uppvuxen i Svenstavik i Jämtland. Mitt liv som stövarjägare började vid 3 års ålder då jag följde med min far på hans axlar och fick höra våra stövare driva haren. Stövare har alltid funnits i vårat hem så länge jag levt. Idag vid 27 års ålder ja då är jag en av dom galnaste i denna jaktform (har andra sagt), för mig är harjakten en livsstil och utan den skulle jag som person vara väldigt tom av glädje. Många säger köp en älghund det är ju så mycket mer spännande men jag undrar vilken som har den bästa hunden, en älghund tappar bort 300 kg älgar medan min stövare jagar en hare på 3-4 kg en hel dag. Men allting har inte bara varit stövarjakt då jag hade en helt okej hockeykarriär där jag fick chansen att leva på denna idrott, det var en dröm som gick i uppfyllelse men vid 20 års ålder. Gick jag in i väggen och hade för höga krav som ledde till att jag fick prestationsångest och fick hjälp via läkare att ta mig tillbaka i livet. Det är där min nuvarande hund Asplidens Matilda kommer in i bilden genom att bli sjukskriven och en hund som inte jagade riktigt bra. Hon hjälpte mig att komma ut i skog och mark, för att försöka få till en hund som idag är Jch även min första Jch hund. Hon fick mig att få tillbaka glädjen och sen 2008 har jag uppfyllt en ny dröm, jag började filma och redigera harjakterna och sitter nu i dag på tre st gjorda Harjaktsfilmer som jag är väldigt stolt att ha gjort. Att filma harjakt är inte världens enklaste sak det gäller att låta videokameran vara på för att försöka få med skallet och att även vara beredd på att haren dyker upp när som helst. För alla som jagar hare vet hur fort en hare försvinner. För mig personligen måste jag nog få säga att en vit hare på barmark är nog det bästa man kan uppleva. Skrikupptagen en stövare gör är så att det bara kryper till i kroppen av lycka. Vid 2009 så blev jag invald att jobba med finnstövarföreningens tidskrift och det är en väldigt rolig grej att få göra som jag är stolt över. Sitter även i dag med i Jämtland / Härjedalens stövarklubb och sköter om hemsidan plus en del annat. Ifjol blev jag även klar som utbildad stövardomare och det är en sak som får mig att se vilka hundraser och absolut se vad man har för hund där hemma. Idag är ju utvecklingen med jaktfilmer enorm och jag själv sitter jag nu och jobbar för fullt med en ny harjakt på dvd där jag även lyckats filma upptag med min hundkamera. Gör som många andra besök min hemsida på www.harjakt.com


Anders Holmberg

 

Av stovarjagaren - 19 november 2012 13:44

Hej,


Ja då var 2012 stövar SM avgjord och det blev den finskastövaren Lövängens Boy som ägs av Bo Andersson som tog hembucklan till Småland. SM:et i det stora hela blev inte riktigt som man tänkt sig. Ingen kunde undgå att det var 4 av 10 hundar som slogs ut av rådjur och samtliga var RR(rådjursrena). De var verkligen inget bra PR för stövarklubben. Dels så blir det massa spekulationer om RR-proven. Och sedan ser de helt enkelt inte bra ut. Men alla ska komma ihåg att det är hundar vi håller på med. Hundar med extrem stor jaktlust. Många jagar heller kanske inte på marker där det står 10 rådjur i varje buske. Och är de också dåliga förhållande ja då kan allt hända. Även de bästa kan misslyckas någon gång. Men det tåls att upprepas att vi SKA sträva efter att göra våra hundar rådjurrena. Och vi kanske måste kolla över våra RR-prov. Men det överlåter jag till de ansvariga att fundera över.


Något annat som diskuterats flitigt under helgen är om vi ska ha ett rent HAR SM och inte som vi har nu ett H/R (har och räv) SM. Personligen så tycker jag att vi ska ha ett HAR SM och ett RÄV SM. Men som de ser ut i dagens läge så vill inte majoriteten i stövarklubben ha det så. Utan de vill fortsätta med H/R SM. Så man får helt enkelt acceptera det så länge fullmäktige säger så. De jag tycker är väldigt onödigt är alla dessa påhopp och onödiga kommentarer. Man ska komma ihåg att alla som ställer upp i SM och andra tävlingar har gått en väldig lång väg och man ställer upp på de regler som finns. En hund som driver både hare och räv ska inte nedvärderas bara för den driver räv på en tävling. Idag är reglerna så och då får man spela efter dom.


Jag har skrivit om det förut när det gäller det här med prov och tävlingsfixering inom stövarklubben. Och de jag skrev om här ovan om påhopp och onödiga kommentarer är något jag inte tycker gynnar oss inom klubben. Tävlingar verkar leda mycket till avundsjuka och osämja inom våra led. Hur reagerar allmänheten på det? Och hur trevligt är det för yngre stövarjägare att sitta och läsa om när man bråkar sinns i mellan? De tåls att fundera över kära medlemar….


Sen vill jag passa på att Gratulera Mårten Strömberg och Hagets Kasper som vann rasmästerskapet för Hamiltonstövare i Norge nu under helgen.


Förövrigt så hade jag själv en skithelg i skogen………

     

Av stovarjagaren - 16 november 2012 09:35

 

Det hade börjat skymma och jag satt där min vana trogen på ryggsäcken i skogskanten, gsp:ens batteri hade tagit slut och det ända som hördes var tystnaden, handenheten låg i ryggsäcken då den inte längre hade någon funktion, men så rätt vad det är så hör jag dom ljuvliga tonerna från min stövares hals komma närmare och närmare, jag riktigt lyssnade och njöt, tittandes rakt in i skogen om jag skulle få se den vita haren i den ännu gröna skogen. Allt var som förr igen, jag satt där å njöt, hunden driver och jag tittar och lyssnar för att räkna ut vart haren skall gå över, känslan sa nere i backen och mycket riktigt gick det över precis där, tyvärr några sekunder innan jag bestämt mig för att gå ner, ett steg efter precis som så ofta förr.  Det kändes på nått sett mer riktigt och genuint än som jag nu mer gör, ståendes med gps handenheten i högsta hugg, den talar om hur hunden driver, hur den gör på tappten, jag utläser i vilken riktning drevet går och glömmer nästan lyssna på hunden, jag läser av att haren för 3e gången går 63m nedanför stor-tallen precis i hyggeskanten.


Jag läser av gps:en, hunden har tappt, jag lyssnar. Jo, han är tyst, kollar på gps:en igen och börjar analysera.

Varför gör han nu så? Nu är han och yrar igen, nu är han ju på vänster sida igen, han har ju inte vart på högersidan snett upp i hörnet, där har ju haren garanterat hoppat av, irritationen växer lite när det inte görs som man inbillat sig att det skall göras. Men så plötsligt kommer drevet igång igen och 10minuter som hade kunnat ägnas åt glädje att hunden ligger ute och jobbar med tappten någonstans i nordväst utbyttes mot att den inte löste situationen som jag hade inbillat mig att den skulle lösas 543m bort.

Jag letar ett fel som egentligen blev ett rätt, hunden hittade ju haren igen och drevet var igång.

Många gånger har den dock hjälpt mig, att framförallt hämta hunden från asfallterad väg eller gåendes på tunn is i november.

Jag är ändå försiktigt positiv till den nya tekniken samtidigt som jag känner att den tar lite av jaktglädjen av mig, det genuina, stilla lyssnandes och iakttagande.

Kanske är den ett utmärkt medel att på ett bättre sett bedöma våra hundar ur ett avelsmässigt perspektiv, vi kan hitta hunden med det ”perfekta söket” det ”perfekta tapptarbetet” osv, men kanske leder den oss till att endast leta fel som vi själv skapar?

När jag som 15åring släppte stövaren med ett simpelt reflexhalsband runt halsen var jag sällan besviken över dagen när jag satt vid middagsbordet och reflekterade. Drevet hade kanske inte vart perfekt, men hunden hade varit borta och förhoppningsvis efter bästa förmåga försökt lösa uppgiften, den hade ju gjort det flera gånger förr så troligtvis var just den här haren lite besvärlig eller så luktade det inte så bra för den känsliga stövarnosen.

Idag händer det att jag åker hem med två upptag i bagaget, sett haren sex gånger och fått höra drev till och från under några timmar, bitvis knackigt bitvis bra men ändå inte nöjd, grubblandes över hur osystematiskt sök det var enligt gps:en, hur vid sväng han tog på första tappten när haren bara hoppat av kort, allt enligt gps:n, den som aldrig ljuger.

Samtidigt vill jag ju också hitta den ”optimala” stövaren, ni vet den man hittar kanske en gång i livet.

Vilken gör mig då gladast? Den som gör som det ”skall” göras eller den som gör på sitt vis men lyckas i stort sett lika bra eller kanske bättre. Jag är osäker, jag vet bara att jag hade lite roligare förr och var oftare glad när jag for från skogen.

Men vi ska inte förskasta den nya tekniken, tvärtom skall vi lyfta fram den. Men på ett försiktigt och klokt sett, vi skall lära av den, följa den och utvecklas, inte leta fel som kanske egentligen inte finns.

Jakten är ett oberäkneligt utövande, jag är en individ, hunden är en liksom drevdjuret och ingen dag är den andra lik, precis det som gör jakten så speciell, precis det som gör den så spännande, levande och överraskande. 

Jag går nu in på mitt 21 år som mer eller mindre aktiv stövarjägare, det var i 10års åldern som jag verkligen började följa med ordentligt genom att hålla ut hela dagen i vått och torrt, eldandes med sotigt ansikte, oroligt väntande och förhoppningsfull om att få se drevdjuret komma genom skogen. Passionen för jaktformen är nästan svår att förklara, så också svår att förmedla. Man måste få ha känt glädjen, den glädjen som bara kommer vissa dagar då man känner att allting blev sådär perfekt. Idag har vi många krafter som vill motarbeta mitt sätt att leva, och det gör mig ännu mer motiverad att försöka efter bästa tid och förmåga jobba för deras misslyckande och en levande stövarjakt även i framtiden.

Jag vill att fler ska få uppleva det jag upplever, framförallt min lilla dotter, hon ska i alla fall få chansen att bilda sig en egen uppfattning om jaktens glädjeämnen.

Att vi idag bedömer våra hundar både jaktligt och exteriört är givetvis viktigt och är nåt vi kan utveckla vidare för friskare och förhoppningsvis jaktligt bättre hundar i framtiden, med tanken att bedöma och inte ma våra hundar, och lika viktigt att vi tillsammans i en samling entusiaster hjälpa varandra, inte stjälpa varandra, jobba och glädjas för varandra och se utanför vår egen hundgård för jaktformens utveckling och överlevnad. Alla är vi individer och vill utvecklas på olika sett på olika nivåer, vad som är viktigt för dig är kanske inte viktigt för mig och vice versa, men lika viktigt för att vi ska känna glädjen och utvecklas, vi måste förstå och respektera vad varje jägares ”viktig” är och hjälpas åt för att nå framåt, först då kommer vi lyckas att föra jakten vidare med våra underbara stövare.

Vid tangenterna Peter Rönnqvist, kanske ingen vidare profil men dock en entusiast, jag lämnade rovdjursfrågan utanför mitt djupa och kanske lite väl invecklade och röriga inlägg, dels för att det belyses på så många andra sett och den som är drabbad behöver knappast återigen få veta vilket besvär den ställer till för oss stövarjägare.

I skrivandes stund så hålls stövar-sm 2012, en tävling som bjuder till diskussion, glädje, spänning och förväntan, alltså en sannerligen levande verksamhet som berör på mer än ett sett. Jag ser det som ett friskhetstecken, låt detta friskhetstecken och engagemang även smitta av sig på jakten och arbetet att få flera att få prova på denna jaktform och träffa våra stövare.

Med dom orden önskar jag alla en fortsatt trevlig jaktsäsong och lycka till de hundar som står på startlinjen i SM imorgon bitti kl 08.00 Och må dessa hundar väcka en sovande framtida stövarjägare ur sin dvala!

Av stovarjagaren - 15 november 2012 09:47

Hej,


i dagens tekniska samhälle så utvecklas allt i en rasande fart. Vi som jagar har även fått ta del av det. Nu har vi jaktradios, GPS, Hundpejl, Mobiltelefoner, Appar, hundkamera, Bösskamera m.m De sistnämnda har verkligen gjort revolution inom jakten. Framförallt för att de har blivit populärt att göra jaktfilmer. Vi har sett en uppsjö av jaktfilmer där hund/ bösskamera används flitigt. Man får en helt ny dimension med dessa nya tekniska finesser. Dels så är det ju spännande att se hur hundarna arbetar med vilt och sen blir det mer action i jaktfilmerna.


Främst så är det ju jakt på större vilt som man används sig av den här tekniken. Och de har väll sin enkla förklaring att just större vilt med ställande hundar är lättare att göra bra film på.


Men, igår fick jag för första gången se en hundkamera på en harhund. Och de var Noslers kullsyster. Hon är ju redan en filmstjärna eftersom hon medverkat i många av hennes husses filmer men de har nu tagit steget ytterligare en nivå. Jag rekommenderar att ni går in på harjakt.com:s hemsida och kikar in deras filmer. Här nedan kan ni se ett klipp med Matilda och hundkameran.


Här nedan kan ni se hur hundkamera används i filmer på större vilt...



Av stovarjagaren - 13 november 2012 10:35

 


God dag,


Det var verkligen en trevlig helg. Den innehöll det mesta en människa kan önska sig. Och ja, självklart jagade jag. Åtminstone en dag. Jag och ”gudfadern” tog oss ut i regnrusket. Vi hade heller inga förväntningar på att få upp någon hare och så blev det också. Traj kom på slag men lyckades inte resa innan vi bestämde oss för att koppla och fara hem. Men under dagen så han Traj med ett ståndskall på något som vi inte vet vad de var. Han stannade upp mitt ute på en myr och började skälla grovt. Precis som han gör när han är osäker på något. Förmodligen var det en älg eller något annat stort djur som han blev skraj för. Han brukar ju skälla ut hästar på samma sätt. De var lite pirrigt när han slutade skälla och kom springande mot oss. Som tur var hade han inget bakom sig.


Sen har vi ju det här med vargar,


Jag har fått in rapporter på att gulben är på mina marker i Jämtland nu. De är smått komiskt att hon kommer allt närmare mig med tanke på hur mycket jag skrivit om henne. Men området hon rör sig i nu är väldigt viltfattigt och paret kommer säkert röra sig vidare. Men de rör sig över stora områden och de har ett enormt revir. Det är många människor som lever inom det reviret och alla kommer säkert bli påverkad på något sätt. För svenska vargar är inte som andra vargar. De är väldigt oskygga för människor. De har aldrig sett oss som något hot och besöker gärna samhällen och byar på deras födosök. Igår fick en skola hålla barnen inomhus för att det styrker vargar kring skolan. I en kommentar på Jakt och Jägare är den en mamma som säger såhär…

 

Barnen kom hem från skolan idag och talade om att dom inte fick vara ute, men att dom hade tittat på en varg genom fönstret. Helt fruktansvärt enligt min mening!”


Och det här är ju inte alls ovanligt för folk i det drabbade varglänen. Dagligen kommer det ju rapporter om närgående vargar och vargar som dödar hundar och katter inne i samhällen. Vardagen för människor som bor bland rovdjur blir väldigt begränsad. Och när ska övriga Sverige vakna upp? När ska myndigheterna börja ta sitt ansvar innan det händer något allvarligt? När inte ens oskygga vargar får skyddsjaga hur ska de någonsin då bli accepterat på lokalnivå att ha frilevande vargar i Sverige? Alla människor har ju en gräns och inom rovdjurspolitiken har nog den gränsen passerat för längesedan för många människor……..

Presentation

Omröstning

Nu går vi in på den andra halvan av jaktsäsongen. Vad tycker ni om det?
 Jagar hellre vitharar på barmark
 Har/rävjakt ska bedrivas på snö
 Vi får sällan snö där jag bor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ En stövarjägares liv med Blogkeen
Följ En stövarjägares liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se