En stövarjägares liv

Senaste inläggen

Av stovarjagaren - 25 januari 2012 17:49

 

(Det här var harens natt traj på söndagen)


Hej,


Efter en händelserik helg med hundsläpp både lördag och söndag så börjar man nu smälta de härliga dreven. Speciellt det som var på söndag.

Jag och ”gudfadern” tog chansen och for ut till ”diket” som ligger ute mot havet. Snömängden var nästan perfekt och vi såg framför oss en härlig helg. Det hade snöat ganska mycket under veckan så vi hade ju inte några större förhoppningar på hitta någon hare på lördag. Och våra aningar skulle visa sig vara ganska sanna. Men gudfadern gav sig inte i första taget och tillslut så tyckte vi att Traj började markera vid ett ställe. Och tro det eller ej så var det ett översnöat harspår. Det tog ett tag innan Traj lyckades resa haren. Men när den väl var på benen så gick det undan. Men som vanligt så ska ju hararna alltid dra sig mot vägar och även denna gång så letade sig haren till en väg. Vägen var hyffsad trafikerad så jag hade fullt upp med att stå vakt på vägen och stoppa bilar hit och dit. Tillslut så tyckte jag inte det kändes rätt att låta han driva där. Jag kopplade han och vi avbröt efter ca 50 minuter. Jag fick se haren en gång när den flög över vägen. Såg även fyra stycken rådjur som kom hoppandes ut ifrån skogen där traj drev. Han visade även denna gång att det är hare som gäller.

På söndagen så for vi på ett annat ställe för att undvika den farliga vägen. Denna dag så fanns det heller inte några harspår. Vi hittade ett gammalt spår som vi bestämde oss för att följa. Björn och Traj for iväg in i skogen efter spåret. Jag fick stå vägvakt även denna gång. Det tog inte många hundra meter innan Björn kunde se att haren hade gått på nattbete. Traj lyckades även denna gång att resa haren och kunde börja driva den. Det gick faktiskt kanon bra denna dag, han höll på med hare i 3,5 timme och hade väll en drev tid lite över 120 minuter. Han gjorde ett bra jobb när haren började springa i samma löpor, det hördes på skallet att han var lite osäker men på rena löpor så sjöng han ut som han ska göra. Jag var nöjd över hela helgen för nu har vi fått svar på att han kan driva bra på snö också. Nu får man se om det blir någon jakt i helgen annars så får vi kolla på någon jaktfilm




(Film från lördagen)

Av stovarjagaren - 12 januari 2012 21:43

Ja då var ännu en vecka över och man är sådär lagomt trött och less på tillvaron. Jaktföret lyser ännu med sin frånvaro och man håller på att börja inse att säsongen är över. Nu längtar man ut till stugan och hoppas på att isen ska bli bra så att det går att fara ut till vår fina Ö. Tillsdess så får man hitta på saker med familj och vänner...

 

 


Av stovarjagaren - 11 januari 2012 19:39









Fick mail av Eirik G ikväll, så jag publicerar det för kännedom



Jag förstår mycket väl att det är skojigt att jaga varg med
snöskotrar och helikopter och sätta radiosändare på dem men alla stora djur
i vår natur behöver inte gå omkring med halsband. Infångandet är dock
spännande och staten betalar denna hobby både gällande utgifter och löner.
Under de många år som denna hobby fått pågå har jag inte sett några
verkliga resultat av denna kvasiforskning. Det som är verkligen oroande är
att man genom den nu rådande vargskyddsivern håller på att totalt förstöra
den sibiriska skogsvargens existens till förmån för blandningar som har
sitt upphov i Kirov- institutets odling av Laika-vargkorsningar under
Sovjet tiden. De användes som gränshundar emedan de är synnerligen vaksamma
men inte skäller. Nu har elektroniken ersatt dessa Sovjettidens gränshundar
men man har hittat en annan marknad för korsningarna. De får agera varg och
är som sådana lättare att få att bli stationära än verkliga vargar som är
helt oberäkneliga i sina vandringar.
Av sig själva korsar sig vargar och tamhundar ytterst sällan. Vargen
dödar och äter för det mesta upp hunden. Spontana korsningar är kända men
dessa har aldrig utgjort något problem eftersom de endera snabbt dödats av
vargarna själva eller av människan. Regeln är att korsningarna tillkommer
praktiskt taget enbart med människans hjälp i kennelförhållanden. De till
vuxen ålder uppfödda laika/vargkorsningarna accepteras däremot lätt av
vilda vargar med vilka de beblandar sig problemlöst när de släpps lösa. En
intensiv faunaförfalskning pågår nu med dessa byrackor som påträffas i
Finland, Sverige och Norge. I Ryssland där skottpengarna åter höjts, skjuts
de bort i görligaste mån. Kvasiforskarna vet numera inte ens hur en varg
skall se ut. De godkänner gula, långsvansade och spetsörade odjur som varg
och himlar sig över att dessa byrackor är värdefulla vid förhindrandet av
inavel hos vargarna. Några inavelsproblem är i verkligen inte kända bland
världens vargar överhuvudtaget. Man har försökt hävda inavel som orsak till
skelettproblem hos vargar på en ö i Kanada men det var frågan om naturligt
läkta skador som vargarna åsamkats vid deras jakt på älg. Det var
obducenterna som där lyste med sina okunskaper vilket jag personligen
kunnat konstatera. Nersövandet och transporterna av "genetiskt viktiga",
gula byrackor i Sverige nyligen är tragikomiska likt den tv film som jag
såg under trettondagshelgen i finsk tv. Två laika/vargkorsningar jagades
med snöskoter, infångades och förseddes med radiosändarhalsband. Den gula
färgen är för övrigt inget kriterium för att känna igen en korsning utan
mycket mörka varianter finns också. Det behövs ett kunnigt och i saken
tränat öga för att se vad som är vad. Vargen och hunden tillhör samma art
vilket kunde fastställas redan på 1960 talet vid Institut für Haustierkunde
i Kiel. Därför går det inte heller att via DNA analys fastställa om djuret
är en renrasig varg eller inte lika litet som det på en hundutställning är
möjligt att via DNA avgöra om en pincher är en tax eller inte. Enbart
släktskapen individer emellan kan avgöras. Således kan man mycket väl via
DNA få reda på om en laika/vargkorsning kommer från Ryssland eller inte.
I Finland, Sverige, Norge och Tyskland är också korsningar mellan
husky och varg förekommande i naturen. En sådan korsning sprang för några
år sedan omkring i Borgåtrakten där den lekte varg tills en kvinnlig polis
lyckades fånga in den med en bullabit. Flera kennlar som odlat dessa
korsningar är kända. På dethär viset har vi snart ingen verklig sibirisk
skogsvarg kvar i nämnda länder utan enbart brokiga byrackor, men kanske det
är dit man strävar? Möjligast stationära odjur som omöjliggör livet på
landsbygden.
Norrmannen Lars Toverud har utmärkt väl redogjort för trafiken med
och utplanteringar av vargar och kvasivargar. Hans bok hittas lätt vid sök
på nätet.
En annan faunaförfalskning som man nu värnar om är skyddet at den
främmande och av människan till Europa införda kinesiska fiskeskarven som
man försöker få att leka storskarv. Detta trots att de båda fåglarna är
olika till utseendet och framför allt i sin biologi. Storskarven har enbart
hos oss förekommit som strykande ungfåglar från Ishavskusten men aldrig
varit en häckfågel trots att man hela tiden försökt hävda det. Likaledes
har man försökt hävda fynd av ben av kinesisk fiskeskarv vid arkeologiska
utgrävningar av stenåldersboplatser. Benfynden har dock utgjorts av
storskarv. Storskarven är som häckningsbiotop bunden till de branta
klippkusterna, kallade fågelberg. Närmast oss finner vi dessa biotoper vid
Ishavskusten. De kinesiska skarvarna, också kallad mellanskarv, häckar på
marken och i trän. Deras skadegörelse är enorm men det sega försvaret av
dessa inkräktare tycks vara ett led i att omöjliggöra det i huvudsak
finlandssvenska yrkesfisket. Korsningar mellan de båda skarvarterna som
beskrevs som skillda arter i tiderna men senare sammanfördes klart
felaktigt till raser av samma art är kända från Skottland men korsningarna
torde vara sterila. Andrahands fortplantningar är i varje fall inte kända.

Eirik Granqvist

Mångårig Överkonservator vid Helsingfors Universitets Zoologiska Museum.


 


Djuret som jägaren håller i är en typisk kirov
korsning. Den framför liggande är en normal varg. Djuren sköts för ett år
sedan på Karelska Näset i Ryssland.


 

En mycket gul kirov korsning fotograferad i Darwin museet i Moskva. Den
bekanta Kilsbergsvargen i Sverige var en likadan likt en byracka som
svenskarna kallade för Uranus. I Kuhmo springer också samma sorts byrackor
omkring och har försetts med radiosändarhalsband.



Fick detta mail av Kaarlo Nygren för ett tag sedan, det vore intressant om några som jobbad med ritiga vargar fick göra en undersökning om våra "vargar".
Hej!
Än så länge har vi här brukat tänka att svenskarna pratar och tjatar vad som helst omkull för demokratins skull, men nu blir man lite tveksam med vargsaker. Här är det knappast fråga om  demokratin. Jag tror nog inte att majoriteten i Sverige är för vargar. Utan mer om gener...
 
Som finsk CIC-delegat som jobbat med troféer har jag börjat kolla möjligheter att samla in data som skulle hjälpa vem som helst med sund hundutställningsöga att bestämma om vargen är för det mesta en ren europeisk skogsvarg, ren tundravarg, ren medelhavsvarg eller en hund. Vi har ju en massa vargskinn och -skallar i utställningar varje år. Särsilt estniska utställningar i Sagadi brukar ha en bred sortiment av vargen. Vi skall försöka att ha en bred diskussion om frågan i CIC. Det lönar sig väl inte att mäta  och värdera byrackatroféer i utställningar.
 
Visst skulle det vara bra att ha rena vargar i hela Fenno-Skandien -om man nu absolut vill ha vargar-, men det innebär att skjuta alla nuvarande vildhundar förrän riktiga vargar förs in. Och det skulle bli en enorm jobb. Annars blir det bara mer slöseri av skattpengar. Lika bra att släppa ut onödiga hundar liksom ryssarna brukar göra. Otroliga tider!

Kaarlo


Av stovarjagaren - 9 januari 2012 20:07

Hej,


Ja då var livet igång på riktig igen efter alla långhelger och firade högtider. Jag har haft de hyffsat skönt, det som varit drygt är ju att det inte har gått att jaga så mycket med hund. Snön sätter stopp på nästan alla ställen här i Västerbotten. Har haft möjligheten att vara ute vid havet några gånger, där är snömängden bra men istället är det för skarpt. 


Jag har ju också glömt bort att berätta att jag tagit ett RR på Traj. Han är klockren och vad som är hittills bevisat så går han ej på rådjur och det känns otroligt skönt.


Någon som ständigt tycker upp är vardagen för löshundsjägare i dom mellansvenska skogarna. Dagens förda rovdjurspolitk har helt och hållet spårat ut. Regeringen har mycket att bevisa om de ska bli någon ändring. Här nedan kan ni se ett klipp från en vargattack på en älghund. Den dagen jag skulle hitta min hund såhär då kommer jag överväga många saker. Ingen roligt syn.




Här nedan kan ni se lite bilder från de få jaktdagar jag haft i vinter plus mitt nyår med lillebror.

                     

         



   

 

Hummer till förätt          Biff Wellington till varmrätt


Så nu ska man krypa ner i soffan, hoppas alla får en lika bra kväll som jag..


Hare gött..

Av stovarjagaren - 2 januari 2012 08:45

Hej,


Då var det helt plötsligen 2012 men 2011 jaktsäsong
fortsätter ju ett tag till om nu inte snöhelvetet sätter stopp för jakten. Vad hända
då på nyår? Jo jag och gudfadern (Björn Berg) var ute med lillen en sväng. Björn
har en mark längst ut mot havet och där var det bara 2 cm nysnö, dock var det
skarpt under så det var inte sådär jättebra före men det fungerade. Vi hittade
slag rätt snabbt och det tog inte längre än 15 minuter så reste han haren. Haren
for som ett skott rakt ner mot sommar stugorna och där tog det stopp. Han lyckades
driva 15 minuter. Vi släppte han senare på en ny hare men den fik vi aldrig
upp. Men det var en bra dag och han fick sinnesro inför kvällen och raketerna. Som
tur var så gick det jätte bra med båda hundarna under kvällen och då är jag som
husse nöjd.


Annars då? Jo man har blivit ensamstående med två hundar
efter 7 långa år. Vad kan man säga om det då? Ja naturligtvis är det förbannat
jobbigt att bryta upp men allt har väll sin tid? Man kan säga att i dessa mörka tider är det då bra att ha hundarna som lyser upp min vardag. Dom finns alltid där även fast man är ensam.

 

Nu hoppas jag att 2012 blir ett bra år och man får lite ny energi
och saker att se framemot. Först ut har vi ju stövarfullmäktige och 100års
jubileumet som jag tänkte fara på. Hoppas det slår förra fullmäktige för det
var väldigt trevligt att vara på.

Jag önskar alla läser en bra start på nya året hoppas ni får
vara friska och krya.

// Jerry

Av stovarjagaren - 27 december 2011 14:46

Hej,


Efter cirka en månads skrivkramp så tänkte jag göra ett inlägg om året som gått och den senaste tidens hundsläpp. Man kan säga att året har varit väldigt lyckad och hundarna har gjort en fantastisk säsong. Traj har gått från att vara en liten jobbig unghund till en nästan helt klar jakthund. Det som fattas på han är bara mer rutin och det kommer han få med åren om han nu får vara frisk. Skador har dock varit ett litet bekymmer i år. Först så bröt Nosler en klo som tog tid att läka. Och sen vart Traj framhalt av någon konstig anledning under den första delen av hösten. Har misstänkt att det kan vara pejlen han slår i? Veterinären hittade dock inget på honom och han har jagat rätt mycket efter han slutat haltat och hältan har ej kommit tillbaka. Vi får se om samma sak händer nästa höst. Det som är jobbigt nu är ju att dagarna är korta och man hinner inte jaga med två hundar samma dag. Har ej heller tid förutom på helgerna att vara i skogen. Så eftersom Traj nu behöver träna på snöföre så får min gamla trotjänare Nosler stå tillbaka lite. Visst känns det trist men det är inte så mycket att göra åt saken. Båda två har nog fått mellan 40-50 släpp i år och det ska jag vara nöjd med. Alltså så är det mest lillen jag är ute med, han har fått känna på snöföret nu och det passar honom inte lika bra som på barmark. Men vad har jag hunnit fått på han? Kanske 3-4 släpp på snö. Men även där behövs träning, nytt före nya lukter. Ja nu väntar dock nyårsafton och enligt prognosen så kan det se ut som att det kan bli möjligt för att fara ut och jaga lite. Har vi bara tur så... 



Här nedan är lite filmer och bilder från te.x stövarjaktensdag.


     


 


(Från Stövarjaktensdag i Selet, Med på bilderan är Micke och Bosse. Ingen hare fick vi upp denna dag. Traj fick helt enkelt inte upp.)



 

(Här driver Traj en blåsig November dag. Såg haren en gång, men det var som svårt och passa för det blåste så himla mycket.)


(Här har Nosler fått upp en räv och drivit den i ca 90 min. Jag fick tillslut tag på han som ägde marken och vi for in i buktområdet och skulle skjuta räven. Vi sprang tyvärr ihop med räven så han klarade sig denna gång. Men det var ett revligt drev.)  

Av stovarjagaren - 16 november 2011 12:19

Hej,


I bland blir man irriterad och arg. Igår var ett utmärkt
exempel på det, jag läste en artikel på JoJ om att vargdyrkare ska anmäla
fårägare som blivit utsatta för vargattacker. Miljöaktivisterna beskyller
fårägarna för skyddsjakten på den omtalade ”Kynna” vargen som dräpt X-antal får
under en lägre period. På aktivisternas hemsida har man även lagt ut namn på
det fårägare som blivit drabbad. Det hela är helt horribelt och jag hoppas
vanligt folk får upp ögonen på dessa terrorister och ser hur korkade dom är.


Nog om det, igår kom  STÖVAREN. Det var ett bra nummer med ett stort
reportage om jägare som använda sina stövare till rovdjursjakt så som björn och
lo. De var väldigt intressant och jag tror personligen att det är den nya
trenden bland våra stövarraser. Och man ska verkligen ta dessa jägare på allvar
för dom är minst lika seriösa som vi som jagar räv och hare med våra stövare. De
är nya tider och man måste börja se om sitt skåp så att säga. Vi tappar
ständigt medlemmar och de här kan vara ett sätt att locka fler till att köpa
stövare.


 


Jag är också en väldigt stolt medlem av  Svenska Stövarklubben, personligen så får jag
ut väldigt mycket av att vara med där. Se bara hur klubben följer med i utvecklingen?
Vi är fortfarande ända jakthundklubb som finns på Facebook, vi har ett
nyhetsbrev som skickas ut via mail lite nu och då. Vi har en väldigt fin
klubbtidning som redaktören Allan B ska ha ett stort beröm för och nu den 3
december kommer vi genomföra för andra året i rad stövarjaktensdag. Det är
utmärkt tillfälle att visa upp våra stövare och stövarjakten. Klubben tycker
jag följer med i tiden men vi kan inte stanna upp och nöja oss med det här. Vi kan
och ska bli duktigare på alla områden för en klubb kan alltid utvecklas.


Nu väntas snart en efterlängtad helg och om vädret tillåter
så kommer man ju självklart fara ut i skog och mark för att JAGA lite. Ha det
så gott.

Av stovarjagaren - 14 november 2011 08:44

    

     

       

Hej,

En kort och deppig helg är över. Helgen blev inte alls som
jag hade räknat med. Det blev ett botten napp så att säga. Jag hade ju anmält
lille Traj på jaktprov för jag tyckte jag skulle ge honom en chans eftersom han
har startat väldigt bra och lovande. Jag och Gudfadern ( Björn Berg ) hade
studerat vädret hela veckan för att hitta av den bästa dagen med bästa föret.
Lördag såg fin ut tyckte jag men Gudfadern hade lite invändningar. Men vi
beslöt oss tillslut för att starta. Vädret såg ut att bli någon minusgrad och
mulet. Morgonen kom och vi skulle åka en bit in i landet. I själva Storstan var
vädret blött och disigt. Det vädret skulle visa sig hålla i sig hela vägen till
provmarken, men där var det även minusgrader och rimfrost i hela skogen. Och det
gjorde ju inte det bättre av att det hela tiden blev mer och mer rimm i skogen.
Det var alltså med andra ord ett rent skit före. Traj släpptes dock och han
jobbade i stort sett hela dagen på slag utan att lyckas resa någon hare. En stor
plump i protokollet alltså. Men hunden kan ju inte göra mer än sitt bästa och i
lördags räckte det inte. I övrigt så drev han hare på söndag men det blev inte
många minuter. Men han tog upp och det får väll vara ett plus. Nosler jagade
också i helgen, han fick följa med farsan ut en sväng och det resulterade i 1,5
tim drev innan haren blev skjuten. Som man säger gammal är äldst.


Trots nederlaget på lördagen så drog jag ut med lillen på söndage, det blev ett drev

på några minuter. Haren var för lurig denna dag också. Men han fick då upp. Här är en

film snutt från drevet.


 




Någon som jag inte har orkat skriva om på länge är
rovdjursprolematiken. Jag känner att det inte har funnits tid att lägga ner. Men
för det så har ju inte vargen slutat härja. Och deras dyrkare har inte dragit
sig undan utan håller fortfarande på med sina empati lösa argument som att vi
får ”skylla” oss själva om våra djur blir rivna och det traditioner vi byggt
upp får vi helt enkelt sluta med. Jag läste en artikel från vargfakta om en
fårägare som skrev en dagbok om en vargattack
han var med om. Den är både
skrämmande och gripande. Denna fårägare har också blivit hotat från bevarande
sidan för att han inte stängslat in sina får ordentligt. På samma sida kan man
också läsa om en stövare som under jakt blev attackerad av varg. Det är hemska
historier och man blir berörd varje gång och riktigt förbannad. Hur kan
rovdjurspolitiken gå så hår långt? Det här måste vara det största fiaskot inom
svensk politik. Projekt varg har redan från början varit dömt att misslyckas. I
helgen så var det ett stor möte i dalarna och i klippen här nere kan ni följa
mötet. Alla berörda parter får komma till tals. Det mest jobbigaste att höra
var renägaren som berättade om sin situation och sen hundägaren som blivit av
med sin stövare till varg.


Presentation

Omröstning

Nu går vi in på den andra halvan av jaktsäsongen. Vad tycker ni om det?
 Jagar hellre vitharar på barmark
 Har/rävjakt ska bedrivas på snö
 Vi får sällan snö där jag bor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards