En stövarjägares liv

Senaste inläggen

Av stovarjagaren - 19 september 2012 10:14

   

Hej,


Jag ställer in jakten nu i några dagar eftersom jag jobbar och det verkar vara helt tomt på hare på det marker jag nyttjar. Det finns ingen anledning att köra slut på en unghund genom att han får gå tom hela tiden. Denna start hade jag verkligen inte räknat med och jag känner mig väldigt uppgiven och less. Mina planer hade varit och starta han på prov nu runt slutet av september men på grund av att han inte fått den drevtid jag tycker han skulle ha haft vid det här laget så måste jag nog ställa in mig på att skjuta fram provstarten. Nu blir det att ställa in siktet på att hitta marker där det finns hare så vi får börja om från början.

     


Förra veckan kom Västerbottens klubbtidning. Den har fått ett nytt format och det har blivit lite mer färg i den. En trevlig tidning som säkert kan utvecklas om tid och pengar ges.

 


I brist på hare så har jag varit ute och plockat en hel del kantareller. Det ser ut at bli ett kanon år för svamp. Nu har man fyllt frysen med bär, fisk och svamp. Nu fattas bara köttet.

 


Ha en trevlig dag…

Av stovarjagaren - 14 september 2012 09:31

 


Äntligen fredag,


Som jägare och speciellet stövarjägare så har man ofrivilligt blivit en metrolog. Man kikar vädret minst 3-4 gånger dagligen för att se hur jaktvädret ska bli det dagar man ska jaga. Jag köper det här med att man ska ge sig ut i alla väderlekar för att hunden ska lära sig att jaga i olika förhållanden. Men det finns ju bättre och sämre förhållanden. Sen har ju alla sina egna teorier när det kommer till hur det ”luktar”.


Man hör ju oftast folk säga


– Idag lukta det jävligt dåligt hunn fick fan inte upp

                                   eller

–Idag MÅSTE det ha luktat förbannat bra för han drev uta ba faan..


Men egentligen vet vi ju inte vad som är dåliga eller bra förhållanden. Vi kan ju aldrig känna det hunden känner. Det ända vi kan göra är ju att gissa oss till hur vittringsförhållanden är. Man har ju ständigt blivit motbevisad när hunden tagit upp i ”svåra” förhållanden och drivit bra. Oftast drar sig nog många av att fara ut när det inte tror det ska gå bra. Jag tycker man ändå ska försöka ge sig ut i skogen. Så länge det inte är extrema väderlekar så som spöregn och blåst, eller om det snöat en halvmeter.


Sen kommer vi till något annat som många är experter på. Vilken hare ”luktar” bäst? Och vilken hare går lättast att driva?


Många säger ju att harhonor är lättas att driva för dom är oftast stora (luktar bra) och håller sig inom ett begränsat område. De är oftast en sådan man vill ha som ”provhare”. Sen har vi gamharen som är en överlevare och drar oftast kilometervis för att skaka av sig hunden. En sådan vill man verkligen inte ha upp och speciellet inte på prov. Sen har vi förstakullarna som går trångt och är svåra för hunden att hålla reda på och det blir många tapp. Det är en ”tränings hare”. Alltså en perfekt hare för en unghund att träna på. Den senare delen av hösten så blir ju förstakullarna större och snällare så då kan man få fina drev på dom också. till sist så har vi andra och tredjekullare, de är helt hopplösa att driva. Småhararna har en förmåga att springa några hundra meter och sedan lägga sig och trycka. Och så håller dom på så tills dom tryckt bort hunden eller har dom blivit så slut att hunden nyper dom i påsticket. Personligen så kopplar jag min hund om jag misstänker eller har sett att det är en minihare den driver. Finns ingen anleding att stressa sönder en sådan palt. Ja det här är ju bara mina egna teorier och det jag fått berättat av det mer rutinerade stövarjägarna.


Men visst är det kul att spekulerar dessa saker? Det här hör ju till stövarjakten tycker jag. Att man får sitta och gå igenom dagarna med andra jägare och höra deras teorier. Livet som stövarjägare är fantastiskt trotts alla motgångar man får vara med om.


Nu ser det ut att bli extremt dåligt väder för oss här uppe imorgon så man kanske måste ta sig en sovmorgon. Vet inte om man vill bränna bort en dag. Och speciellt inte när det är så förbannat dåligt med hare på marken. Förra året hade jag inte tvekat och farit ut för då fanns det hare överallt. Men i år så finns det ju knappt ett slag när det är bra ”förhållanden”. Skit trist…..


Ni får ändå ha en trevlig helg…

Av stovarjagaren - 13 september 2012 09:50

 

Sedan jaktåret 2007-2008 har antalet jaktkortslösare som är mellan 18 och 30 år ökat med över 13 000 personer. Förra jaktåret löste 25 198 ungdomar i ålderskategorin jaktkort. Att det hela tiden talas om att jägarkåren åldras verkar vara en myt? Statistiken talar alltså emot vad alla säger. Det här är ju jätte positivt för oss jägare att det börjar ränta av sig att ta med yngre ut i skogen. De kanske börjar bli ett trend brott bland yngre? Jakten kanske har fått sånt stort utrymme i media och andra mediala forum att de kanske börjar bli intressant att testa på? Varför ser vi inte denna trend hos stövarklubben då? Förmodligen för att vi inte har lagt ner det arbete som krävs för att rekrytera yngre. Och kanske för att vår jakt med stövare inte är lika intressant som björn, gris och älgjakt? För jag tror många yngre väljer den mer ”häftigare” jakten framför jaktform med stövare på hare/räv. Jag har pratat om det här tidigare och jag kommer fortfarande hävda att det är nu viktigt att vi börjar tänka om. Vi måste börjar arbeta bredare och ligga på alla hundlösa jägare. Åldern spelar ingen roll. Ta med folk ut i skogen. Sen är det faktiskt så att vi måste börja lyfta fram rovdjursjägarna och de hundar som är rovdjursintresserade. Det är åt rovdjursjakten vi tappar mest potentiella stövarjägare tror jag. Istället för att det köper plottar och blandraser så skulle det mycket väl kunna köpa sig en Nordisk Stövare. Varför vi inom stövarklubben fortfarande inte förstått det vet jag inte. Jag hoppas verkligen den här frågan lyfts fram. För det yngre som bestämmer sig för att börja med rovdjursjakt har bestämt sig för det. Och det kommer alltså inte bli så att det kommer försvinna några harjägare eller att harhundarna försvinner. Det är bara vi som måste börja arbeta på alla fronter för att hålla klubben i liv.


Antalet lösta jaktkort i Sverige bland personer mellan 19 och 30 år:

Under jaktåret 2011/2012 löste 297 611 personer statligt jaktkort. 16 747 av dem var kvinnor.

Jaktsäsong

Antal

2007/2008

12 169

2008/2009

14 161

2009/2010

16 178

2010/2011

20 292

2011/2012

25 198


Av stovarjagaren - 12 september 2012 09:16

 

Hej,


Man kan säga att mitt humör inte är på topp. Efter X-antal timmar i skogen så har jag inte fått utdelning på det sätt jag vill. Dels är det förbannat glest med hare i år och sen när väl hundarna får slag så är slagen enorma och de är svårt att få upp. Det här är nog den sämsta starten jag haft under mina år som stövarjägare. Att man sen dras med i den negativa spiralen och går och spottar och svär varje gång man går hem från skogen gör ju inte saken bättre. De är så mycket tankar som far igenom skallen när det inte fungerar för hundarna. Är hundarna sjuka? Har de gått och blivit helt värdelösa? Eller är det så som alla säger att det är svårt för alla stövare just nu? Ja det är inte lätt det här, man vill ju att allt ska vara enkelt och att det bara ska flyta på. Men det är väll det här som är tjusningen? Att man får lite motgångare så man uppskattar framgångarna mer när det kommer. För nog kommer det lossna för hundrana det är jag helt övertygad om. Men man vill ju att det ska fungera från början. Det är bara att bryta ihop och komma igen.


Stövarprofilen som jag skrev om tidigare kommer att komma igång inom kort. Jag har fått positiva svar från många som vill skriva på bloggen. Det kommer bli en intressant del tror jag.


Nu blir det jobb i tre dagar, sen blir det att kämpa på i skogen igen…..


                 

Av stovarjagaren - 7 september 2012 09:16

 


God Morgon,

Ja det blev ett eftermiddags släpp igår. Det resulterade i ca 50 minuters drev. Det var en bra genomkörare innan jaktsemestern. För nu börjar det på allvar. Jag har ju den turen att ha mycket ledigt nu under hösten. Och det krävs när man har två hundar som måste ut i skogen. Denna helg får jag även med mig hela familjen. Farsan har också inhandlat en ny GarminPejl så han har blivit en ”harjägare” på riktigt. Nu hoppas jag kunna kolla av marken ordentligen för att lokalisera hararna och för att få en bättre överblick hur tillgången är.


Åselevargen!!

De som är minder roligt är att det observerats varg i Västerbotten, och det är i närheten av min andra mark jag brukar. Det var ett älgjaktslag som hade beskådat vargen som kom luffsande förbi passkjedjan. Sånt här kommer bli allt mer vanligare för oss norrlänningar. Vargarna i söder har blivit för många och de söker sig naturligtvis till nya jaktmarker.

 


Stövarprofilen!!

Jag hade tänkt börja med ”veckans stövarprofil” varje fredag under en tid. Där en stövarjägare får skriva om sig själv och vad hans/hennes erfarenheter är runt stövare och stövarklubben. Allt från avel,jakt,utställning,jaktprov m.m. Hur ser han/hon på det som varit och hur framtiden kommer se ut? Ja det ska handla om allt! Ja ni ser när detta projekt börjar ta fart. Men det är tänkt att de ska komma igång inom kort. Så ta gärna kontakt med mig om ni är känner er som en stövarprofil!


Nu kommer jag inte skriva på några dagar, ni förstår säkert varför. Ha så gott och skit jakt på er allihop!!!

Av stovarjagaren - 5 september 2012 10:19

 

God Morgon,


Förra veckan så damp jubileums numret av STÖVAREN ned i brevlådan. De var mer än vad jag kunde förvänta mig och Allan Bergström har gjort ett fantastiskt jobb med den. De var även Allans sista jobb som redaktör. Han har gjort ett förträffligt jobb med att utveckla stövarklubbens tidskrift. Från att varit en medelmåttig klubbtidning har den nu blivit en underhållande och läsvärd jakttidning som enbart handlar om stövare, sen har ju tidningen bytt format och det har bra gjort den mer proffsig och mer intressant. Allan och jag har lärt känna varnadra hyffsat bra och vi har alltid haft en bra dialog. Vi bor dock långt ifrån varandra men vi har haft god kontakt via mail och telefon. Sen har vi träffats på fullmäktige och Finskastövarföreningens årsmöten. För mig som yngre är det jätte värdefullt med äldre som tar sig tid för oss yngre och gör oss värdefulla. För mig har Allan varit en god tillgång när det gäller vissa saker. Den som tar över efter Allan kommer ha mycket att bevisa, hans kunskaper om stövare och jakt kommer vara svårt att axla. Men det kommer nog gå bra. Jag vill tacka Allan för allt han gjort för Stövarklubben och jag tror och hoppas han fortsätter hjälpa till på något sätt även i framtiden.


Den nya redaktören verkar spännande och jag hoppas han vill fortsätta utveckla tidskriften. För jag tror att en levande klubb måste ha en bra tidskrift. Medlemmarna måste ju få något tillbaka för att känna att det är värt att vara med i klubben. Och de är den ända tidskriften som enbart skriver om stövare och stövarjakt. Man får ju även en överblick om vad som händer i stövarsverige och det är mycket spännande reportage. Nu tycker jag vi ska hjälpa den nya redaktören och sända in artiklar m.m så han får något material att jobba med. Den nya redaktören presenterade sig såhär på stövarklubbens hemsida.


Jag heter Johan Olsson, är 33 år gammal och bor i Järvsö tillsammans med min familj och en fem månader gammal korthårig vorstevalp. Jag är uppvuxen i Västernorrland och båda mina föräldrar är jägare. I vår familj har det funnits brukshundar, fågelhundar, älghundar och harhundar. Under de senaste tio åren har jag arbetat med tidningar i olika former. I dagsläget driver jag tidningen, "Min Jakthund", så jaktintresset är stort och det är med stor glädje jag tar mig an tidningen Stövaren. Jag hoppas på att kunna fortsätta att utveckla tidningen och sprida information och inspiration till alla medlemmar, i nära samarbete med Svenska Stövarklubben”.


Kontaktuppgifter:


Johan Olsson
JO Förlaget AB
Turistvägen 29
820 40 Järvsö
Tel: 0651-413 09
Mob: 070-321 19 16
www.joforlaget.se
redaktor@stovare.se

Av stovarjagaren - 4 september 2012 14:28

 

( Jaga björn med stövare? )


Hej,


Diskussionen om vad våra stövare ska jaga har kommit upp på tapeten. Som jag ser det så är våra stövare i dagens läget Har/rävhund. MEN, om man kollar stövarens historia så började man jaga rovdjur med stövare. De finns säkert de som vet mer om den historien än jag. Men tydlig är att det finns mycket rovdjursintresse i våra stövarraser. Varför jag skriver om detta är för att jag tror att i framtiden så kanske vi måste börja bredda vår avelsbas och kanske börja ha jaktprov på andra rovdjur än bara räv. De yngre som köper sig en stövare vill till 99% ha en rovdjurshund som de kan JAGA Räv, Mård, Grävling, Björn och Lo. De får en lång jaktsäsong och de får JAGA. För det är de det yngre hungriga jägarna vill. Björn och Lo jakt har ju blivit väldigt populärt och det köps in alla olika rovdjurshundar från alla håll och kanter. Blandraser är också väldigt populära för det så kallade rovdjursjägarna. Som jag ser de så är det här ett utmärkt tillfälle för oss i Stövarklubben att verkligen marknadsföra våra egna nordiska stövarraser. Varför ska vi börja hålla på att importera massa hundar från andra länder när vi faktiskt har bra material här i Sverige?  Vi skjuter oss själva i benet om vi bara framhäver att våra stövare är till för hare och räv. Rovdjursjakten är här för att stanna och vi kommer få fram nya jägare genom att rovdjursjakten är lite ”tuffare” än den vanliga jakten.


Jag tror heller inte har/rävhundarna kommer försvinna ur vår avel. Vi har en sådan bredd där på avelshundar att det nog inte kommer försvinna inom det närmsta 25-30 åren, om det nu försvinner överhuvudtaget? Vi har ju även hundar i Norge och Finland som vi kan ta avelsdjur ifrån. Jag personligen gillar harjakten och kommer fortsätta med den tills jag blir en gammal gubbe. Men jag tycker vi inte ska kasta bort chansen att få nya medlemar bara för att vi vill jaga hare med våra stövare. Sen finns det ju faktiskt folk som vill jaga matnyttigt vilt också. De är där vi harjägare kommer in i bilden och vi måste ligga i för att bjuda med folk ut på harjakt för att visa hur trevligt det är. Att jobba brett och fånga upp alla olika sorters jägare är viktigt, står vi kvar i det gamla för länge så kommer vi kanske i en framtid att jaga med importerade blandraser.

Av stovarjagaren - 4 september 2012 08:55

 

Kunskaperna är fruktansvärt låga. Nuvarande rovdjursforskare vet inte ens hur en varg ser ut och odlar på allehanda hund och vargkorsningar som de hävdar vara genetiskt viktiga trots att det bara rör sig om byrackor. Därvid fördärvar de medvetet den sibiriska skogsvargen! Varken forskare eller myndigheter vet mera vad de talar om och tycks inte ens veta att rovdjur äter kött. De vilda skogsrenarna återkom huvudsakligen med människans hjälp till Finland och beståndet var redan närmare 2000 i Kuhmo men på grund av den starka vargpopulationen har beståndet nu minskat med mer än hälften.

I vår trädgård i Borgå gladdes vi åt att som mest se 6 rådjur samtidigt men både varg och lospår dök upp och sedan har vi inte sett några rådjur. Rådjuret hörde ursprungligen till den finländska faunan och gamla urkunder berättar om rådjursstekar serverade på Kustö slott under medeltiden. Svenska rådjur som är av samma ras som de ursprungliga, inplanterades först på Åland och sedan på fastlandet samt återinvandrade norrom Bottniska viken. Snart är de nog borta igen och jägarna som vårdat stammen är oskyldiga. Älgarna har minskat men björnar och vargar har ökat. Bredvid oljeraffinaderiet i Sköldvik, Borgå river björnar vitsvanshjortar.

Allt som har långa klor, vassa tänder och näbbar är heligt och inte ens kråkor får fritt hållas efter. Det syns i vår natur...

Kunskapsbristen är oerhörd. Kanske det är dit man strävar? Har befolkningen sämre kunskaper så är det lättare att styra den för om allmänbildningen är hög så finner sig folk inte i vad som helst. Naturhistoriska Centralmuseet (Zoologiska Museet) har ombyggts till en dinosaurie-cabaré trots att några dinosauriefossil inte har påträffats i den finska graniten. De undervisande dioramorna har rivits. Borgå Naturhistoriska Museum har slaktats.

Våra myndigheter och ornitologer blandar ihop två skarvarter och talar hela tiden om Storskarv (Phalocrocorax carbo) trots att vi inte har minsta lilla problem med storskarven och den förekommer bara som en ganska sällsynt strykfågel från Ishavskusten i form av ännu inte fortplantningsdugliga ungfåglar. Storskarven hör sedan gammalt hemma i vår natur som en gäst men inte den Kinesiska skarven (Phalocrocorax sinensis) som när den som jaktvilt på 1940 talet infördes till Kalmar sund fick den något misslyckat namnet Mellanskarv. På finska har den inte ens ännu ett namn. Beståndet i Kalmar sund tilläts inte överstiga ca 300. På svenska sydvästkusten gjorde den häckningsförsök på 1800 talet men utrotades och de sista kända försvann 1909.

 

När arterna beskrevs vetenskapligt på 1700 talet av herrar Linné och Blumenbach så beskrevs de helt riktigt som olika arter. Sedan gjorde man dem felaktigt till raser av samma art vilket de klart inte är. Jag behandlar dem här därför kategoriskt som olika arter. Skarvarnas utseende och biologi är helt olika. Framför allt deras fortplantningsbiologi. I anatomin är olikheterna mycket stora! Det tar mig tio sekunder att säga med vilken skarvart jag har att göra vare sig den ligger död framför mig eller flyger förbi.

Redan som barn i Österbotten lärde jag mig känna Storskarven och under mina 19 år på Zoologiska Museet, varav 16 som överkonservator, behandlade jag enbart storskarvar eftersom den kinesiska skarven då ännu var okänd i Finland. Mina kunskaper om storskarven fördjupades under mina två år som konservator vid Zoologisk Museum i Bergen.

Den Kinesiska skarven kom jag först i kontakt med när jag på 1960 talet var museidirektörens assistent och konservator vid Musée des Sciences Naturelles i Orléans, Frankrike. Den kinesiska skarven var då ännu en sällsynthet eftersom den var fredlös och häckningskolonierna kunde vid behov förstöras. Vem som stod för idén med den galna totalfridlysningen inom EU och sammanblandningen av arterna inom EU 1979 vet jag inte. Bara att fridlysningen upphävts vilket komissionären Stavros Dimas bekräftade redan för något år sedan som svar vid förfrågan av Henrik Lax. De andra länderna kontrollerar nu populationerna, Sverige trögt men Finland kämpar emot. Länderna får nu själv avgöra hur de sköter skarvfrågan. Finland har gått in för den kända naturförstörelsen vilken också är en av de faktorer som tar död på det huvudsakligen finlandssvenska yrkesfisket. Kanske det är dit man strävar?

Jag upplevde den kinesiska skarvens populationsexplosion efter den nu upphävda fridlysningen 1979 också på plats i Frankrike där jag då var museichef.

I Kina har den kinesiska skarven använts vid yrkesfiske i ett par tusen år eftersom den är lätt att dressera och helst tar stor ädelfisk. Kineserna är inte så dumma att de yrkesmässigt skulle använda fågeln för att fånga småväxt skräpfisk! Att fiskben av sådana finns på häckningsplatserna är naturligt för de små, nykläckta ungarna kan ju inte svälja mycket stora fiskar. Holländarna blev som de första mycket imponerade av skarvfisket och importerade skarvarna för adelns sportfiske som var mycket populärt främst i England, Holland och Italien men upphörde till största delen som en följd av 1800 talets många krig för att försvinna helt i början av 1900 talet. I England förekom till och med vid hovet titeln: "Kungliga hovskarvmästaren". Kinaskarvarna i Europa härstammar från denna hobby och import. Naturligt har den kinesiska skarven inte förekommit väster om Aralsjön. Den svenska biologen C.Olburs har mycket fint redogjort för hur och när importen skedde. Själv har jag på gamla dar arbetat som professor i Kina och där lärt mig känna skarvarna och skarvfisket i deras ursprungsland.

I samband med den kinesiska skarven florerar lögnerna och vilka sagor som helst. Huvudsaken tycks vara att benhårt arbeta för naturförstörelsen till förmån för den importerade skadefågeln. Miljöminister Niinistö kommer i Vbl den 29.8 med den totala lögnen att den främmande skadefågeln hör hemma i vår natur. Vad vill han åstadkomma med lögnen? Den kinesiska skarven har heller aldrig tidigare häckat i Finland vilket inte heller storskarven gjort. Det finns inga fynd utan bara fantasier och lögner i frågan. Detta bekräftar också Magnus von Wright i korrespondens med professor Nilsson i Lund på 1800 talet. Minister Niinistö påstår också att sillgrisslorna gärna häckar tillsammans med den kinesiska skarven trots att sådana fall inte är kända. Det är storskarven, som har en helt annan fortplantningsbiologi än den kinesiska skarven, och sillgrisslorna som häckar tillsammans på Ishavskustens fågelberg. Några tusenåriga eller ännu äldre ben av kinesisk skarv har inte heller hittats i Europa. Det är också en florerande vandringslögn. Alla gamla benfynd härrör från Storskarv. Att försöka hävda att skyddsjakten ofta drabbar fel art är också det en lögn. De tillfälligt strykande storskarvarna rör sig inte inomskärs likt den kinesiska skarven utan enbart i det yttersta havsbandet i Österbotten och knappast alls längre söderut. Det är bara totalt okunniga ornitologer som som inte känner fåglarna som gjort förväxlingarna! Bilden i Vbl 25.8 på hur man på huvudets färg skall se skillnaden mellan arterna är tragikomisk. Man försöker visa på tvivelaktiga kännetecken i färgsättningens vinklar samtidigt som det med mycket stor tydlighet framgår skillnaderna i kraniernas och näbbarnas form! Detta ser dock tydligen inte herrar obildade ornitologer.

Till våra myndigheter vill jag ge hälsningen att de skall arbeta för naturskydd och skydd av arterna men på realistisk grund och med kunskaper. Inte med fantasier och lögner. Människan är en del av naturen och naturskydd bör bedrivas med medborgarna och inte emot dem! Naturen bör också kunna utnyttjas och får inte fördärvas via skapande av avogheter eller genom att övergivas. Den måste skötas! Naturskyddet måste vara realistiskt och inte utgöra en religion baserad på sekters och guruns fantasidrömmar.

Sluta tala om Storskarven när ni i verkligheten talar om den importerade skadefågeln den Kinesiska skarven.


Eirik Granqvist


" Eirik Mailade mig för någon dag sedan och ville att jag skulle publicera hans artikel. Artikeln är intressant eftersom den speglar den verklighet vi lever i idag. Själv har vi fått "skarv" ute i stugan och skyddsjakten på fåglarna är väldigt liten jämfört med antalet. Alla som har skarv vet hur det är, samma sak gäller varg. Vad gör myndigheterna åt det? Inget! De som blir berörda får ingen tala. forskare och Experter får styra och ställa precis som det vill. När ska detta dårskap ta slut?  "


Presentation

Omröstning

Nu går vi in på den andra halvan av jaktsäsongen. Vad tycker ni om det?
 Jagar hellre vitharar på barmark
 Har/rävjakt ska bedrivas på snö
 Vi får sällan snö där jag bor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards